[1] När det gäller dörrvakternas avdelningar hörde Meshelemja, Kores son, av Asafs barn till koraiterna.
[2] Meshelemja hade söner: Sakarja var den förstfödde, Jediael den andre, Sebadja den tredje, Jatniel den fjärde,
[3] Elam den femte, Johanan den sjätte, Eljoenaj den sjunde.
[4] Obed-Edom hade söner: Shemaja var den förstfödde, Josabad den andre, Joa den tredje, Sakar den fjärde,
[5] Netanel den femte, Ammiel den sjätte, Isaskar den sjunde, Peulletaj den åttonde. Gud hade välsignat honom.
[6] Åt hans son Shemaja föddes också söner som blev ledare inom sin familj, för de var dugliga män.
[7] Shemajas söner var Otni, Refael och Obed, Elsabad och hans bröder, dugliga män, Elihu och Semakja.
[8] Alla dessa hörde till Obed-Edoms ättlingar, de själva och deras söner och bröder, dugliga och kraftfulla män i tjänsten, tillsammans sextiotvå ättlingar till Obed-Edom.
[9] Meshelemja hade också söner och bröder, dugliga män, tillsammans arton.
[10] Hosa av Meraris barn hade söner: Shimri var huvudmannen. Han var inte förstfödd, men hans far insatte honom till huvudman.
[11] Hilkia var den andre, Tebalja den tredje, Sakarja den fjärde. Hosas söner och bröder var tillsammans tretton.
[12] I dessa avdelningar av dörrvakterna var det huvudmännens ansvar att tillsammans med sina bröder göra tjänst i Herrens hus.
[13] Om varje port kastade de lott, den minste såväl som den störste, efter sina familjer.
[14] Lotten för öster föll då på Shelemja. För hans son Sakarja, som var en klok rådgivare, kastade man lott, och för honom föll lotten ut för norr.
[15] För Obed-Edom blev det lotten för söder, medan hans söner fick förrådshuset på sin del.
[16] För Shuppim och för Hosa blev det lotten för platsen västerut, vid Salleketporten där vägen höjer sig uppåt, det ena vaktstället invid det andra.
[17] Österut stod sex leviter, norrut fyra för varje dag, söderut fyra för varje dag och vid förrådshuset två åt gången.
[18] Vid Parbar västerut stod fyra vid vägen och två vid själva Parbar.
[19] Dessa var dörrvakternas avdelningar av koraiternas barn och av Meraris barn.
[20] Av leviterna hade Ahia ansvar för skatterna i Guds hus och över förråden av det som helgats åt Herren.
[21] Ladans barn, nämligen gershoniternas barn av Ladans släkt, huvudmännen för gershoniten Ladans familj, jehieliterna,
[22] det vill säga jehieliternas söner, Setam och hans bror Joel, hade ansvar för skatterna i Herrens hus.
[23] Beträffande amramiterna, jishariterna, hebroniterna och ossieliterna,
[24] var Shebuel, son till Gershom, son till Mose, överuppsyningsman över skatterna.
[25] Hans bröder av Eliesers släkt var dennes son Rehabja, dennes son Jesaja, dennes son Joram, dennes son Sikri och dennes son Shelomit.
[26] Denne Shelomit och hans bröder hade ansvar för alla förråd av det som helgats åt Herren av kung David, av huvudmännen för familjerna, av överbefäl och underbefäl.
[27] Från krigen och av bytet hade de helgat detta för att hålla Herrens hus i stånd.
[28] Och likaså allt som siaren Samuel och Saul, son till Kish och Abner, Ners son, och Joab, Serujas son, hade helgat. Var och en som helgade något lämnade det i Shelomits och hans bröders vård.
[29] Av jishariterna togs Kenanja och hans söner till de världsliga sysslorna i Israel, till att vara förmän och domare.
[30] Av hebroniterna togs Hashabja och hans bröder, 1 700 dugliga män, till ämbetsförvaltningen i Israel på andra sidan Jordan, på västra sidan, till alla slags sysslor åt Herren och till kungens tjänst.
[31] För hebroniterna var Jeria huvudman, för hebroniterna efter deras ättföljd och familjer. I Davids fyrtionde regeringsår gjordes en undersökning beträffande dem och bland dem fanns då dugliga män i Jaser i Gilead.
[32] Hans bröder var dugliga män, 2 700 till antalet och familjeöverhuvuden. Dem satte kung David över rubeniterna, gaditerna och ena hälften av Manasse stam för att ombesörja alla Guds och alla kungens angelägenheter.