[1] Sedan de fört in Guds ark ställde de den i tältet som David hade rest åt den, och offrade därefter brännoffer och gemenskapsoffer inför Guds ansikte.
[2] När David hade offrat brännoffer och gemenskapsoffer, välsignade han folket i Herrens namn.
[3] Och till var och en i Israel, både man och kvinna, gav han en brödkaka, en dadelkaka och en druvkaka.
[4] Han utsåg några leviter till att tjänstgöra inför Herrens ark och prisa, tacka och lova Herren, Israels Gud:
[5] Asaf som ledare, efter honom Sakarja och dessutom Jegiel, Shemiramot, Jehiel, Mattitja, Eliab, Benaja, Obed-Edom och Jegiel med lyror och harpor. Asaf skulle slå på cymbaler.
[6] Men prästerna Benaja och Jahasiel skulle ständigt blåsa i trumpeterna framför Guds förbundsark.
[7] Det var den dagen som David först bestämde att man genom Asaf och hans bröder skulle tacka Herren på detta sätt:
[8] Tacka Herren, åkalla hans namn, gör hans gärningar kända bland folken!
[9] Sjung till hans ära, lovsjung honom, tala om alla hans under.
[10] Ha er ära i hans heliga namn! De som söker Herren ska glädja sig av hjärtat.
[11] Fråga efter Herren och hans makt, sök alltid hans ansikte.
[12] Tänk på de under han gjort, på hans tecken och hans muns domar,
[13] ni Israels barn, hans tjänare, ni Jakobs söner, hans utvalda.
[14] Han är Herren vår Gud, över hela jorden når hans domar.
[15] Kom ihåg hans förbund för evigt, i tusen släktled ordet han gett,
[16] förbundet han slöt med Abraham och eden han gav till Isak.
[17] Han bestämde det för Jakob som en stadga, för Israel som ett evigt förbund:
[18] ”Till dig ger jag Kanaans land som er arvedel och egendom.”
[19] Då var ni en liten skara, ni var få och främlingar i landet.
[20] De vandrade från folk till folk, från ett rike till ett annat.
[21] Han lät ingen förtrycka dem, han straffade kungar för deras skull:
[22] ”Rör inte mina smorda, gör inte mina profeter något ont!”
[23] Sjung till Herren, hela jorden! Ropa ut hans frälsning dag efter dag!
[24] Förkunna hans ära bland hednafolken, bland alla folk hans under!
[25] Stor är Herren och högt prisad, värd att vörda mer än alla gudar.
[26] Folkens alla gudar är avgudar, men Herren har gjort himlen.
[27] Majestät och härlighet är inför hans ansikte, makt och glädje i hans boning.
[28] Ge åt Herren, ni folkens släkter, ge åt Herren ära och makt!
[29] Ge åt Herren hans namns ära, kom med gåvor inför hans ansikte!
[30] Tillbe Herren i helig skrud, bäva inför honom, hela jorden! Världen står fast och vacklar inte.
[31] Himlen ska glädjas och jorden fröjda sig, bland hednafolken ska man säga: Herren är kung!
[32] Havet ska brusa med allt som fyller det, marken ska glädja sig med allt som den bär,
[33] skogens alla träd ska ropa av fröjd inför Herren, för han kommer för att döma jorden.
[34] Tacka Herren, för han är god, evig är hans nåd.
[35] Och säg: Fräls oss, du vår frälsnings Gud, och samla oss och rädda oss från hednafolken, så att vi får prisa ditt heliga namn och ha vår ära i att prisa dig.
[36] Lovad är Herren, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket sade: ”Amen!” och prisade Herren.
[37] David lät Asaf och hans bröder bli kvar där inför Herrens förbundsark att ständigt göra tjänst inför arken enligt föreskrifterna för varje dag.
[38] Obed-Edom och deras bröder var sextioåtta till antalet. Obed-Edom, Jedutuns son, och Hosa gjorde han till dörrvakter.
[39] David lät också prästen Sadok och hans bröder prästerna bli kvar inför Herrens tabernakel på offerhöjden i Gibeon,
[40] för att ständigt offra brännoffer åt Herren på brännofferaltaret, morgon och kväll, och göra allt som var skrivet i den lag som Herren hade gett Israel.
[41] Och hos dem var Heman och Jedutun och de andra utvalda som nämnts vid namn. De skulle tacka Herren, för hans nåd är evig.
[42] Hos dessa, nämligen Heman och Jedutun, förvarades trumpeter och cymbaler åt dem som skulle spela, liksom andra musikinstrument som hörde till gudstjänsten. Jedutuns söner gjorde han till dörrvakter.
[43] Sedan gick allt folket hem, var och en till sitt. Men David vände om för att hälsa sitt husfolk.