[1] Därefter såg jag, och se, en dörr stod öppen i himlen, och den röst jag först hade hört tala till mig, som en basun, sade: ”Kom hit upp, så skall jag visa dig vad som måste ske härefter.”
[2] Genast kom jag i Anden, och se, en tron stod i himlen och någon satt på tronen.
[3] Och han som satt på den såg ut som en sten av jaspis och karneol, och en regnbåge som en smaragd omgav tronen.
[4] Runt omkring tronen stod tjugofyra troner, och på dessa troner satt tjugofyra äldste, klädda i vita kläder och med kronor av guld på huvudet.
[5] Och från tronen kom det ut blixtar, dån och åska, och framför tronen brann sju facklor, det är Guds sju andar.
[6] Framför tronen låg liksom ett hav av glas, klart som kristall. Mitt för tronen och runt om den stod fyra väsen, som hade fullt med ögon framtill och baktill.
[7] Det första väsendet liknade ett lejon, det andra en ung tjur, det tredje hade ett ansikte som en människa, och det fjärde liknade en flygande örn.
[8] Vart och ett av de fyra väsendena hade sex vingar, och de hade fullt med ögon, runt om och på insidan av vingarna. Dag och natt säger de utan uppehåll: ”Helig, helig, helig är Herren Gud, den Allsmäktige, han som var och som är och som kommer.”
[9] Och när dessa väsen prisar, ärar och tackar honom som sitter på tronen och som lever i evigheternas evigheter,
[10] då faller de tjugofyra äldste ner inför honom som sitter på tronen och tillber honom som lever i evigheternas evigheter. De lägger ner sina kronor inför tronen och säger:
[11] ”Du, vår Herre och Gud, är värdig att ta emot pris, ära och makt, ty du har skapat allt. Genom din vilja kom det till och blev skapat.”