[1] Och jag såg en annan väldig ängel komma ner från himlen klädd i ett moln och med regnbågen över sitt huvud. Hans ansikte var som solen och hans ben som pelare av eld.
[2] I handen hade han en liten bokrulle som var öppnad. Han satte sin högra fot på havet och sin vänstra på jorden
[3] och ropade med hög röst, som när ett lejon ryter. Och då han hade ropat, talade de sju åskorna med sina röster.
[4] När de sju åskorna hade talat, skulle jag just skriva. Men jag hörde en röst från himlen säga: ”Försegla i ditt inre vad de sju åskorna har sagt och skriv inte ner det.”
[5] Och ängeln som jag hade sett stå på havet och på jorden lyfte sin högra hand mot himlen
[6] och svor vid honom som lever i evigheternas evigheter och som har skapat himlen och vad som finns i den, jorden och vad som finns på den och havet och vad som finns i det: ”Tiden är ute.
[7] Men i de dagarna när den sjunde ängelns röst hörs och han blåser i sin basun, då är Guds hemlighet fullbordad, så som han har förkunnat i det glädjebudskap han gett sina tjänare profeterna.”
[8] Och rösten som jag hade hört från himlen talade till mig igen och sade: ”Gå och tag den öppnade bokrullen ur handen på ängeln som står på havet och på jorden.”
[9] Jag gick då bort till ängeln och bad honom ge mig den lilla bokrullen. Han svarade mig: ”Tag den och ät upp den! Den skall ge en svidande smärta i din mage, men i din mun skall den vara söt som honung.”
[10] Jag tog den lilla bokrullen ur ängelns hand och åt upp den, och i min mun var den söt som honung. Men när jag hade ätit upp den, kände jag en svidande smärta i min mage.
[11] Och man sade till mig: ”Du måste profetera på nytt om många folk och folkslag och språk och kungar.”