[1] Kom ihåg, HERRE, vad som skett med oss, skåda ner och se hur vi föraktas.
[2] Vår arvedel har blivit främlingars egendom, våra hus är i främmande hand.
[3] Vi har blivit föräldralösa, vi har ingen far, våra mödrar är som änkor.
[4] Mot betalning får vi dricka vårt eget vatten, för pengar får vi vår egen ved.
[5] Våra förföljare är oss i hälarna. Hur trötta vi än är, unnar de oss ingen vila.
[6] Vi har räckt ut vår hand till Egypten och till Assyrien för att få bröd att mätta oss med.
[7] Våra fäder har syndat, de finns inte mer. Vi måste bära deras missgärningar.
[8] Slavar härskar över oss, ingen finns som befriar oss ur deras hand.
[9] Med fara för vårt liv hämtar vi vårt bröd, bärgar det undan öknens svärd.
[10] Vår hud är glödande som en ugn, febersjuk av hunger.
[11] De våldtog kvinnor i Sion, jungfrur i Juda städer.
[12] Furstarna blev hängda av dem, de äldre hedrade man inte.
[13] Unga män måste bära på kvarnstenar, pojkar dignade under bördor av ved.
[14] De gamla sitter inte längre i porten, de unga har upphört med sin musik.
[15] Glädjen är borta från vårt hjärta, vår dans är förvandlad till sorg.
[16] Kronan har fallit från vårt huvud. Ve oss, att vi syndade så!
[17] Därför har också vårt hjärta blivit sjukt och därför är våra ögon förmörkade.
[18] Sions berg ligger öde och rävar strövar omkring på det.
[19] Du, HERRE, förblir för evigt, din tron från släkte till släkte.
[20] Varför skulle du glömma oss för alltid, överge oss till evig tid?
[21] Tag oss till dig på nytt, HERRE, så att vi kan vända åter. Förnya våra dagar så att de blir som förr,
[22] om du inte helt har förkastat oss. Du har varit mycket vred på oss.