[1] Efter Josuas död frågade Israels barn HERREN: ”Vem bland oss skall först dra upp mot kananeerna och strida mot dem?”
[2] HERREN svarade: ”Juda skall göra det. Se, jag har givit landet i hans hand.”
[3] Då sade Juda till sin bror Simeon: ”Kom med mig till mitt område och låt oss strida mot kananeerna, så skall jag sedan gå med dig till ditt område.” Och Simeon gick med honom.
[4] När Juda drog dit upp gav HERREN kananeerna och perisseerna i deras hand, så att de slog dem vid Besek, tiotusen man.
[5] Vid Besek fann de Adoni-Besek, och de stred mot honom och besegrade kananeerna och perisseerna.
[6] Adoni-Besek flydde, men de förföljde honom och grep honom och högg av hans tummar och stortår.
[7] Då sade Adoni-Besek: ”Sjuttio kungar med avhuggna tummar och stortår hämtade upp smulorna under mitt bord. Efter mina gärningar har Gud vedergällt mig.” Sedan förde de honom till Jerusalem, och där dog han.
[8] Juda barn belägrade Jerusalem och intog det. De slog invånarna med svärd och satte eld på staden.
[9] Därefter drog Juda barn ner för att strida mot de kananeer som bodde i Bergsbygden, i Negev och i Låglandet.
[10] Och Juda gick mot de kananeer som bodde i Hebron - som förr hette Kirjat-Arba - och de slog Sesaj, Ahiman och Talmaj.
[11] Därifrån gick de mot Debirs invånare - Debir hette tidigare Kirjat-Sefer.
[12] Och Kaleb sade: ”Åt den som angriper Kirjat-Sefer och intar det skall jag ge min dotter Aksa till hustru.”
[13] Otniel, son till Kalebs yngre bror Kenas, intog staden, och Kaleb gav honom sin dotter Aksa till hustru.
[14] När hon kom till honom intalade hon honom att begära ett stycke åkermark av hennes far. Hon steg ner från åsnan och Kaleb sade till henne: ”Vad vill du?”
[15] Hon svarade: ”Låt mig få en avskedsgåva. Eftersom du har gett mig det torra Negev, så låt mig få vattenkällor.” Kaleb gav henne då de övre och de nedre källorna.
[16] Barn till keniten, Moses svärfar, hade dragit upp från Palmstaden med Juda barn till Juda öken söder om Arad. Där bosatte de sig bland folket.
[17] Men Juda drog ut med sin bror Simeon, och de slog de kananeer som bodde i Sefat och förstörde staden helt och hållet. Så fick den namnet Horma.
[18] Juda intog Gaza med dess område, Askelon med dess område och Ekron med dess område.
[19] HERREN var med Juda, och de erövrade bergsbygden. Men de kunde inte driva bort dem som bodde i dalbygden, eftersom dessa hade vagnar av järn.
[20] Och de gav Hebron åt Kaleb, som Mose hade lovat, och han drev bort Anaks tre söner därifrån.
[21] Men jebusiterna som bodde i Jerusalem blev inte fördrivna av Benjamins barn. Därför bodde jebusiterna kvar bland Benjamins barn i Jerusalem, så som de gör än i dag.
[22] Och Josefs hus drog upp till Betel, och HERREN var med dem.
[23] De bespejade Betel, den stad som förr hette Luz.
[24] Då fick deras spejare se en man gå ut ur staden, och de sade till honom: ”Visa oss var vi kan komma in i staden, så skall vi visa barmhärtighet mot dig.”
[25] När han hade visat dem var de kunde ta sig in i staden, slog de invånarna där med svärd. Men den mannen och hela hans släkt lät de gå.
[26] Han begav sig till hetiternas land, där han byggde en stad som han gav namnet Luz, så som den heter än i dag.
[27] Men Manasse intog inte Bet-Shan eller Taanak eller Dor eller Jibleam eller Megiddo, och inte heller deras underlydande orter, utan kananeerna kunde hålla sig kvar där i landet.
[28] När israeliterna blev starkare tvingade de kananeerna att utföra arbete åt sig. Men de drev inte bort dem.
[29] Efraim drev inte heller bort de kananeer som bodde i Gezer, utan kananeerna bodde kvar bland dem i Gezer.
[30] Sebulon drev inte undan invånarna i Kitron eller invånarna i Nahalol, utan kananeerna bodde kvar bland dem men blev tvingade att utföra arbete åt dem.
[31] Aser drev inte bort invånarna i Acko eller invånarna i Sidon, inte heller dem i Alab, Aksib, Helba, Afik och Rehob.
[32] Alltså bodde aseriterna kvar bland kananeerna, landets inbyggare, ty de fördrev dem inte.
[33] Naftali drev inte bort invånarna i Bet-Semes, inte heller invånarna i Bet-Anat, utan bodde bland kananeerna, landets inbyggare. Men invånarna i Bet-Semes och Bet-Anat blev arbetspliktiga åt dem.
[34] Amoreerna trängde undan Dans barn till bergsbygden, ty de tillät dem inte att komma ner till dalbygden.
[35] Och amoreerna kunde hålla sig kvar i Har-Heres, Ajalon och Saalbim. Men Josefs barns hand blev tung över dem, så att de blev tvingade att utföra arbete åt dem.
[36] Amoreernas område sträckte sig från Skorpionhöjden, från Sela och vidare uppåt.