[1] Mina bröder, inte många bör bli lärare. Ni vet ju att vi skall få en strängare dom.
[2] Vi begår alla många fel. Om någon inte felar i sitt tal, är han en fullkomlig man som också kan tygla hela sin kropp.
[3] När vi lägger betsel i munnen på en häst för att han skall lyda oss, styr vi också hela hans kropp.
[4] Se också på fartygen som är så stora och drivs av hårda vindar. Ändå styrs de dit rorsmannen vill med ett mycket litet roder.
[5] Så är också tungan en liten lem men kan skryta över stora ting. Tänk på hur en liten eld kan antända en stor skog.
[6] En sådan eld är tungan, en värld av ondska bland våra lemmar. Den smutsar ner hela vår kropp och sätter tillvarons hjul i brand och är själv antänd av Gehenna.
[7] Alla slags fyrfotadjur, fåglar, kräldjur och vattendjur låter sig tämjas och har blivit tämjda av människan.
[8] Men tungan kan ingen människa tämja, ostyrig och ond som den är och full av dödligt gift.
[9] Med den välsignar vi Herren och Fadern, och med den förbannar vi människorna, som är skapade till Guds avbild.
[10] Från samma mun kommer välsignelse och förbannelse. Så får det inte vara, mina bröder.
[11] Inte kan väl en källa från samma åder ge både sött och bittert vatten?
[12] Mina bröder, inte kan väl ett fikonträd bära oliver eller en vinstock fikon? Inte heller kan en salt källa ge sött vatten.
[13] Är någon bland er vis och förståndig, då skall han visa sina gärningar genom ett klokt och vänligt uppträdande.
[14] Men bär ni på bitter avund och stridslystnad i ert hjärta, skall ni inte skryta och tala emot sanningen.
[15] En sådan vishet kommer inte ovanifrån utan är jordisk, oandlig, ja, demonisk.
[16] Ty där avund och stridslystnad råder, där råder också oordning och allt som är ont.
[17] Men visheten ovanifrån är först och främst ren, vidare fredlig, mild, foglig, fylld av barmhärtighet och goda frukter, opartisk och uppriktig.
[18] Rättfärdighetens frukt sås i frid och ges åt dem som skapar frid.