[1] Från Jakob, Guds och Herren Jesu Kristi tjänare, till de tolv stammarna i förskingringen.
[2] Räkna det som den största glädje, mina bröder, när ni råkar ut för alla slags prövningar.
[3] Ni vet ju att när er tro sätts på prov, så gör prövningen er uthålliga.
[4] Men låt er uthållighet visa sig i fullbordad gärning, så att ni är fullkomliga och hela, utan brist i något avseende.
[5] Om någon av er brister i visdom skall han be till Gud, som ger åt alla villigt och utan förebråelser, och han skall få den.
[6] Men han skall be i tro utan att tvivla. Ty den som tvivlar liknar havets våg, som drivs och piskas av vinden.
[7] En sådan människa skall inte tänka att hon kan få något av Herren,
[8] splittrad som hon är och ostadig på alla sina vägar.
[9] En ringa broder skall berömma sig av sin höghet,
[10] och en rik av sin ringhet. Han kommer ju att vissna bort som blommorna i gräset.
[11] Solen går upp med sin brännande hetta och sveder gräset, så att dess blommor faller av och dess skönhet förgår. Så skall också den rike vissna bort mitt i sin strävan.
[12] Salig är den som håller ut i prövningen, ty när han har bestått sitt prov skall han få livets krona, som Gud har lovat dem som älskar honom.
[13] Ingen som frestas skall säga: ”Det är Gud som frestar mig.” Ty Gud frestas inte av det onda och frestar inte heller någon.
[14] Var och en som frestas, dras och lockas av sitt eget begär.
[15] När så begäret har blivit havande föder det synd, och när synden är fullmogen föder den död.
[16] Bedra inte er själva, mina älskade bröder.
[17] Allt det goda vi får och varje fullkomlig gåva är från ovan och kommer ner från ljusens Fader, hos vilken ingen förändring sker och ingen växling mellan ljus och mörker.
[18] I kraft av sin vilja födde han oss på nytt genom sanningens ord, för att vi skulle vara en förstlingsfrukt bland dem som han har skapat.
[19] Detta vet ni, mina älskade bröder. En människa skall vara snar att höra och sen att tala och sen till vrede.
[20] Ty en mans vrede åstadkommer inte det som är rätt inför Gud.
[21] Lägg därför bort all orenhet och all ondska och ta ödmjukt emot ordet, som är inplanterat i er och som har makt att frälsa era själar.
[22] Var ordets görare, inte bara dess hörare, annars bedrar ni er själva.
[23] Om någon är ordets hörare och inte dess görare, liknar han en man som betraktar sitt ansikte i en spegel,
[24] och när han har sett sig själv i den, går han sin väg och glömmer genast hur han såg ut.
[25] Den som däremot blickar in i frihetens fullkomliga lag och blir kvar i den och inte är en glömsk hörare utan en verklig görare, han blir salig i sin gärning.
[26] Om någon menar sig tjäna Gud men inte tyglar sin tunga utan bedrar sitt hjärta, så är hans gudstjänst ingenting värd.
[27] Men att ta sig an föräldralösa barn och änkor i deras nöd och hålla sig obesmittad av världen, det är en gudstjänst som är ren och fläckfri inför Gud och Fadern.