[1] När jag sedan åter lyfte upp mina ögon, fick jag se fyra vagnar komma fram mellan två berg, och bergen voro av koppar.
[2] För den första vagnen voro röda hästar, för den andra vagnen svarta hästar,
[3] för den tredje vagnen vita hästar, och för den fjärde vagnen fläckiga hästar, starkare än de andra.
[4] Då tog jag till orda och frågade ängeln som talade med mig: “Vad betyda dessa, min herre?”
[5] Ängeln svarade och sade till mig: “Det är himmelens fyra vindar, vilka nu draga ut, sedan de hava fått träda inför hela jordens Herre.
[6] Vagnen med de svarta hästarna drager mot nordlandet, de vita följa efter dem, och de fläckiga draga mot sydlandet.”
[7] Men när de som voro starkast skulle draga ut, voro de ivriga att få fara omkring på jorden. Då sade han: “Ja, I mån fara omkring på jorden.” Och de foro åstad omkring på jorden.
[8] Därefter ropade han på mig och talade till mig och sade: “Se, genom dem som draga ut mot nordlandet skall jag släcka min vrede på nordlandet.”
[9] Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
[10] Tag emot av Heldai gåvorna från de landsflyktiga, från Tobia och Jedaja; du själv må redan samma dag gå åstad bort till Josias, Sefanjas sons, hus, dit dessa hava kommit från Babel.
[11] När du så har fått silver och guld, skall du därav låta göra kronor; och du skall sätta en på översteprästen Josuas, Josadaks sons, huvud.
[12] Och du skall säga till honom: “Så säger HERREN Sebaot: Se, där är en man som skall kallas Telningen. Under honom skall det gro, och han skall bygga upp HERRENS tempel.
[13] Ja, han skall bygga upp HERRENS tempel och förvärva majestät och sitta på sin tron och regera; och en präst skall han vara på sin tron; och fridens rådslag skola vara mellan båda.
[14] Men kronorna skola förvaras i HERRENS tempel, till en åminnelse av Helem, Tobia och Jedaja och Hen, Sefanjas son.
[15] Och fjärran ifrån skall man komma och bygga på HERRENS tempel; och I skolen så förnimma att HERREN Sebaot har sänt mig till eder. Och så skall ske, om I troget hören HERRENS, eder Guds, röst.”