[1] Sedan lät han mig se översteprästen Josua stående inför HERRENS ängel; och Åklagaren* stod vid hans högra sida för att anklaga honom.
[2] Men HERREN sade till Åklagaren: “HERREN skall näpsa dig, du Åklagare; ja, HERREN skall näpsa dig, han som har utvalt Jerusalem. Är då icke denne en brand, ryckt ur elden?”
[3] Och Josua var klädd i orena kläder, där han stod inför ängeln
[4] Och denne tog till orda och sade till dem som stodo där såsom hans tjänare: “Tagen av honom de orena kläderna.” Och till honom själv sade han: “Se, jag har tagit bort ifrån dig din missgärning, och man skall nu kläda dig i högtidskläder.”
[5] Då sade jag: “Må man ock sätta en ren bindel på hans huvud.” Och de satte en ren bindel på hans huvud och klädde på honom andra kläder, medan HERRENS ängel stod därbredvid.
[6] Och HERRENS ängel betygade för Josua och sade:
[7] “Så säger HERREN Sebaot: Om du vandrar på mina vägar och håller vad jag har bjudit dig hålla, så skall du ock få styra mitt hus och vakta mina gårdar; och jag skall låta dig hava din gång bland dessa som här göra tjänst.
[8] Hör härpå, Josua, du överstepräst, med dina medbröder, som sitta här inför dig (ty dessa män skola vara ett tecken): Se, jag vill låta min tjänare Telningen komma;
[9] ty se, i den sten som jag har lagt inför Josua—över vilken ena sten sju ögon vaka—i den skall jag inrista den inskrift som hör därtill, säger HERREN Sebaot; och jag skall utplåna detta lands missgärning på en enda dag.
[10] På den tiden, säger HERREN Sebaot, skall var och en av eder kunna inbjuda den andre till gäst under sitt vinträd och fikonträd.”