[1] Sedan blev jag av ängeln som talade med mig åter uppväckt, likasom när någon väckes ur sömnen.
[2] Och han sade till mig: “Vad ser du?” Jag svarade: “Jag ser en ljusstake, alltigenom av guld, med sin oljeskål ovantill och med sina sju lampor; och sju rör gå till de särskilda lamporna därovantill.
[3] Och två olivträd sträcka sig över den, ett på högra sidan om skålen och ett på vänstra.”
[4] Sedan frågade jag och sade till ängeln som talade med mig: “Vad betyda dessa ting, min herre?”
[5] Men ängeln som talade med mig svarade och sade till mig: “Förstår du då icke vad de betyda?” Jag svarade: “Nej, min herre.”
[6] Då talade han och sade till mig: “Detta är HERRENS ord till Serubbabel: Icke genom någon människas styrka eller kraft skall det ske, utan genom min Ande, säger HERREN Sebaot.
[7] Vilket du än må vara, du stora berg som reser dig mot Serubbabel, så skall du ändå förvandlas till jämn mark. Ty han skall få föra fram slutstenen under jubelrop: ‘Nåd, nåd må vila över den!’”
[8] Vidare kom HERRENS ord till mig; han sade:
[9] “Serubbabels händer hava lagt grunden till detta hus; hans händer skola ock få fullborda det. Och du skall förnimma att HERREN Sebaot har sänt mig till eder.
[10] Ty vem är den som vill förakta: den ringa begynnelsens dag, när dessa sju glädjas över att se murlodet i Serubbabels hand, dessa HERRENS ögon, som överfara hela jorden?”
[11] Och jag frågade och sade till honom: “Vad betyda dessa två olivträd, det på högra och det på vänstra sidan om ljusstaken?”
[12] Och ytterligare frågade jag och sade till honom: “Vad betyda de två olivkvistar som sträcka sig intill de två gyllene rännor genom vilka den gyllene oljan ledes ditned?”
[13] Då sade han till mig: “Förstår du då icke vad de betyda?” Jag svarade: “Nej, min herre.”
[14] Då sade han: “Dessa äro de två oljesmorda som stå såsom tjänare inför hela jordens Herre.”