[1] Några dagar därefter kom han åter till Kapernaum; och när det spordes att han var hemma,
[2] församlade sig så mycket folk, att icke ens platsen utanför dörren mer kunde rymma dem; och han förkunnade ordet för dem.
[3] Då kommo de till honom med en lam man, som bars dit av fyra män.
[4] Och då de för folkets skull icke kunde komma fram till honom med mannen, togo de bort taket över platsen där han var; och sedan de så hade gjort en öppning, släppte de ned sängen, som den lame låg på.
[5] När Jesus såg deras tro, sade han till den lame: “Min son, dina synder förlåtas dig.”
[6] Nu sutto där några skriftlärde, och dessa tänkte i sina hjärtan:
[7] “Huru kan denne tala så? Han hädar ju. Vem kan förlåta synder, utom Gud allena?”
[8] Strax förnam då Jesus i sin ande att de tänkte så vid sig själva; och han sade till dem: “Huru kunnen I tänka sådant i edra hjärtan?
[9] Vilket är lättare, att säga till den lame: ‘Dina synder förlåtas dig’ eller att säga: ‘Stå upp, tag din säng och gå’?
[10] Men för att I skolen veta att Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder,
[11] så säger jag dig” (och härmed vände han sig till den lame): “Stå upp, tag din säng och gå hem.”
[12] Då stod han upp och tog strax sin säng och gick ut i allas åsyn, så att de alla uppfylldes av häpnad och prisade Gud och sade: “Sådant hava vi aldrig sett.”
[13] Åter begav han sig ut och gick längs med sjön. Och allt folket kom till honom, och han undervisade dem.
[14] När han nu gick där fram, fick han se Levi, Alfeus’ son, sitta vid tullhuset. Och han sade till denne: “Följ mig.” Då steg han upp och följde honom.
[15] När Jesus därefter låg till bords i hans hus, voro där såsom bordsgäster, jämte Jesus och hans lärjungar, också många publikaner och syndare; ty många sådana funnos bland dem som följde honom.
[16] Men när de skriftlärde bland fariséerna sågo att han åt med publikaner och syndare, sade de till hans lärjungar: “Huru kan han äta med publikaner och syndare?”
[17] När Jesus hörde detta, sade han till dem: “Det är icke de friska som behöva läkare, utan de sjuka. Jag har icke kommit för att kalla rättfärdiga, utan för att kalla syndare.”
[18] Och Johannes’ lärjungar och fariséerna höllo fasta. Och man kom och sade till honom: “Varför fasta icke dina lärjungar, då Johannes’ lärjungar och fariséernas lärjungar fasta?”
[19] Jesus svarade dem: “Kunna väl bröllopsgästerna fasta, medan brudgummen ännu är hos dem? Nej, så länge de hava brudgummen hos sig, kunna de icke fasta.
[20] Men den tid skall komma, då brudgummen tages ifrån dem, och då, på den tiden, skola de fasta. —
[21] Ingen syr en lapp av okrympt tyg på en gammal mantel; om någon så gjorde, skulle det isatta nya stycket riva bort ännu mer av den gamla manteln, och hålet skulle bliva värre.
[22] Ej heller slår någon nytt vin i gamla skinnläglar; om någon så gjorde, skulle vinet spränga sönder läglarna, så att både vinet och läglarna fördärvades. Nej, nytt vin slår man i nya läglar.”
[23] Och det hände sig på sabbaten att han tog vägen genom ett sädesfält; och hans lärjungar begynte rycka av axen, medan de gingo.
[24] Då sade fariséerna till honom: “Se! Huru kunna de på sabbaten göra vad som icke är lovligt?”
[25] Han svarade dem: “Haven I aldrig läst vad David gjorde, när han själv och de som följde honom kommo i nöd och blevo hungriga:
[26] huru han då, på den tid Abjatar var överstepräst, gick in i Guds hus och åt skådebröden—fastän det ju icke är lovligt för andra än för prästerna att äta sådant bröd—och huru han jämväl gav åt dem som följde honom?”
[27] Därefter sade han till dem: “Sabbaten blev gjord för människans skull, och icke människan för sabbatens skull.
[28] Så år då Människosonen herre också över sabbaten.”