[1] Ty var och en som skall bliva överstepräst uttages bland människor och tillsättes för att till människors bästa göra tjänst inför Gud, genom att frambära gåvor och offer för synder.
[2] Och han kan hava undseende med de okunniga och vilsefarande, just därför att han själv är behäftad med svaghet
[3] och, för denna sin svaghets skull, måste offra för sina egna synder likaväl som för folkets.
[4] Och ingen tager sig själv denna värdighet, utan han måste, såsom Aron, kallas därtill av Gud.
[5] Så tog sig icke heller Kristus själv äran att bliva överstepräst, utan den äran tillföll honom genom den som sade till honom: “Du är min Son, jag har i dag fött dig”,
[6] likasom han ock på ett annat ställe säger: “Du är en präst till evig tid, efter Melkisedeks sätt.”
[7] Och med starkt rop och tårar frambar han, under sitt kötts dagar, böner och åkallan till den som kunde frälsa honom från döden; och han blev bönhörd och tagen ur sin ångest.
[8] Så lärde han, fastän han var “Son”, lydnad genom sitt lidande;
[9] och när han hade blivit fullkomnad, blev han, för alla dem som äro honom lydiga, upphovet till evig frälsning
[10] och hälsades av Gud såsom överstepräst “efter Melkisedeks sätt”.
[11] Härom hava vi mycket att säga, mycket som är svårt att göra tydligt i ord, eftersom I haven blivit så tröga till att höra.
[12] Ty fastän det kunde vara på tiden att I själva voren lärare, behöves det snarare att man nu åter undervisar eder i de allra första grunderna av Guds ord; det har kommit därhän med eder, att I behöven mjölk i stället för stadig mat.
[13] Men om någon är sådan att han ännu måste leva av mjölk, då är han oskicklig att förstå en undervisning om rättfärdighet; han är ju ännu ett barn.
[14] Ty den stadiga maten tillhör de fullmogna, dem som genom vanan hava sina sinnen övade till att skilja mellan gott och ont.