[1] Eftersom nu ett löfte att få komma in i hans vila ännu står kvar, må vi alltså med fruktan se till, att icke någon bland eder en gång befinnes hava blivit efter på vägen.
[2] Ty det glada budskapet hava vi mottagit såväl som de; men för dem blev det löftesord de fingo höra till intet gagn, eftersom det icke genom tron hade blivit upptaget i dem som hörde det.
[3] Vi som hava kommit till tro, vi få ju komma in i vilan. Det heter också: “Så svor jag då i min vrede: De skola icke komma in i min vila”, och detta fastän hans verk stodo där färdiga allt ifrån den tid då världen var skapad.
[4] Ty om den sjunde dagen heter det någonstädes så: “Och Gud vilade på sjunde dagen från alla sina verk”;
[5] här åter heter det: “De skola icke komma in i min vila.”
[6] Eftersom det alltså står kvar att några skola få komma in i den, och eftersom de som först mottogo det glada budskapet för sin ohörsamhets skull icke kommo ditin,
[7] så bestämmer han genom ordet “i dag” åter en viss dag, nu då han så lång tid därefter säger hos David, såsom förut är nämnt: “I dag, om I fån höra hans röst, mån I icke förhärda edra hjärtan.”
[8] Ty om Josua hade fört dem in i vilan, så skulle Gud icke hava talat om en annan, senare dag.
[9] Alltså står en sabbatsvila ännu åter för Guds folk.
[10] Ty den som har kommit in i hans vila, han har funnit vila från sina verk, likasom Gud från sina.
[11] Så låtom oss nu med all flit sträva efter att få komma in i den vilan, för att ingen må, såsom de, falla och bliva ett varnande exempel på ohörsamhet.
[12] Ty Guds ord är levande och kraftigt och skarpare än något tveeggat svärd, och tränger igenom, så att det åtskiljer själ och ande, märg och ben; och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar.
[13] Intet skapat är fördolt för honom, utan allt ligger blottat och uppenbart för hans ögon; och inför honom skola vi göra räkenskap.
[14] Eftersom vi nu hava en stor överstepräst, som har farit upp genom himlarna, nämligen Jesus, Guds Son, så låtom oss hålla fast vid bekännelsen.
[15] Ty vi hava icke en sådan överstepräst som ej kan hava medlidande med våra svagheter, utan en som har varit frestad i allting, likasom vi, dock utan synd.
[16] Låtom oss därför med frimodighet gå fram till nådens tron, för att vi må undfå barmhärtighet och finna nåd, till hjälp i rätt tid.