[1] Men HERREN sade till Mose: “Se, jag har satt dig att vara såsom en gud för Farao, och din broder Aron skall vara din profet.
[2] Du skall tala allt vad jag bjuder dig; sedan skall din broder Aron tala med Farao om att han måste släppa Israels barn ut ur sitt land.
[3] Men jag skall förhärda Faraos hjärta och skall göra många tecken och under i Egyptens land.
[4] Farao skall icke höra på eder; men jag skall lägga min hand på Egypten och skall föra mina härskaror, mitt folk, Israels barn, ut ur Egyptens land, genom stora straffdomar.
[5] Och egyptierna skola förnimma att jag är HERREN, när jag räcker ut min hand över Egypten och för Israels barn ut från dem.”
[6] Och Mose och Aron gjorde så; de gjorde såsom HERREN hade bjudit dem.
[7] Men Mose var åttio år gammal och Aron åttiotre år gammal, när de talade med Farao.
[8] Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:
[9] “När Farao talar till eder och säger: ‘Låten oss se något under’, då skall du säga till Aron: ‘Tag din stav och kasta den inför Farao’, så skall den bliva en stor orm.”
[10] Då gingo Mose och Aron till Farao och gjorde såsom HERREN hade bjudit. Aron kastade sin stav inför Farao och hans tjänare, och den blev en stor orm.
[11] Då kallade också Farao till sig sina vise och trollkarlar; och dessa, de egyptiska spåmännen, gjorde ock detsamma genom sina hemliga konster:
[12] de kastade var och en sin stav, och dessa blevo stora ormar. Men Arons stav uppslukade deras stavar.
[13] Dock förblev Faraos hjärta förstockat, och han hörde icke på dem, såsom HERREN hade sagt.
[14] Därefter sade HERREN till Mose: “Faraos hjärta är tillslutet, han vill icke släppa folket.
[15] Gå till Farao i morgon bittida—han går nämligen då ut till vattnet—och ställ dig i hans väg, på stranden av Nilfloden. Och tag i din hand staven som förvandlades till en orm.
[16] Och säg till honom: HERREN, hebréernas Gud, sände mig till dig och lät säga dig: ‘Släpp mitt folk, så att de kunna hålla gudstjänst åt mig i öknen.’ Men se, du har hitintills icke velat höra.
[17] Därför säger nu HERREN så: ‘Härav skall du förnimma att jag är HERREN: se, med staven som jag håller i min hand vill jag slå på vattnet i Nilfloden, och då skall det förvandlas till blod.
[18] Och fiskarna i floden skola dö, och floden skall bliva stinkande, så att egyptierna skola vämjas vid att dricka vatten ifrån floden.’”
[19] Och HERREN sade till Mose: “Säg till Aron: Tag din stav, och räck ut din hand över egyptiernas vatten, över deras strömmar, kanaler och sjöar och alla andra vattensamlingar, så skola de bliva blod; över hela Egyptens land skall vara blod, både i träkärl och i stenkärl.”
[20] Och Mose och Aron gjorde såsom HERREN hade bjudit. Han lyfte upp staven och slog vattnet i Nilfloden inför Faraos och hans tjänares ögon; då förvandlades allt vatten floden till blod.
[21] Och fiskarna i floden dogo, och floden blev stinkande, så att egyptierna icke kunde dricka vatten ifrån floden; och blodet var över hela Egyptens land.
[22] Men de egyptiska spåmännen gjorde detsamma genom sina hemliga konster. Så förblev Faraos hjärta förstockat, och han hörde icke på dem, såsom HERREN hade sagt.
[23] Och Farao vände om och gick hem och aktade icke heller på detta.
[24] Men i hela Egypten grävde man runt omkring Nilfloden efter vatten till att dricka; ty vattnet i floden kunde man icke dricka.
[25] Och så förgingo sju dagar efter det att HERREN hade slagit Nilfloden.