[1] Och Samuel tog sin oljeflaska och göt olja på hans huvud och kysste honom och sade: “Se, HERREN har smort dig till furste över sin arvedel.
[2] När du nu går ifrån mig, skall du invid Rakels grav, vid Benjamins gräns, vid Selsa, träffa två män; dessa skola säga till dig: ‘Åsninnorna som du gick åstad att söka äro återfunna; din fader tänker därför icke mer på åsninnorna, men han är orolig för eder skull och säger: Vad skall jag göra för att finna min son?’
[3] Och när du har gått därifrån ett stycke fram och kommit till Tabors terebint skall du där möta tre män som äro på väg upp till Gud i Betel. En bär tre killingar, en bar tre brödkakor, och en bär en vinlägel.
[4] Dessa skola hälsa dig och giv dig två bröd, och du skall taga emot vad de giva.
[5] Sedan kommer du till Guds Gibea, där filistéernas fogdar äro. Och när du kommer dit in i staden, skall du träffa på en skara profeter, som komma ned från offerhöjden där, med psaltare, puka, flöjt och harpa före sig, under det att de själva äro i profetisk hänryckning.
[6] Och HERRENS Ande skall komma över dig, så att också du fattas av hänryckning likasom de; och du skall då bliva förvandlad till en annan människa.
[7] När du nu ser att dessa tecken inträffa, då må du göra vad tillfället giver vid handen, ty Gud är med dig.
[8] Sedan må du gå ned före mig till Gilgal, så skall jag komma ditned till dig, för att offra brännoffer och tackoffer; sju dagar skall du vänta till dess jag kommer till dig och förkunnar för dig vad du skall göra.
[9] I det han nu vände sig om för att gå ifrån Samuel, förvandlade Gud hans sinne och gav honom ett annat hjärta; och alla dessa tecken inträffade samma dag.
[10] När de kommo till Gibea, mötte honom där en skara profeter; då kom Guds Ande över honom, så att han, mitt ibland dem, själv fattades av profetisk hänryckning.
[11] Då nu alla som förut kände honom fingo se honom vara i hänryckning likasom profeterna, sade folket sinsemellan: “Vad har skett med Kis’ son? Är ock Saul bland profeterna?”
[12] Men en av männen därifrån svarade och sade: “Vem är då dessas fader?” —Härav uppkom ordspråket: “Är ock Saul bland profeterna?”
[13] Men när hans profetiska hänryckning hade upphört, gick han upp på offerhöjden.
[14] Då frågade Sauls farbroder honom och hans tjänare: “Var haven I varit?” Han svarade: “Borta för att söka åsninnorna. Men när vi sågo att de ingenstädes voro att finna, gingo vi till Samuel.”
[15] Då sade Sauls farbroder: “Tala om for mig vad Samuel sade till eder.”
[16] Saul svarade sin farbroder: “Han omtalade för oss att åsninnorna voro återfunna.” Men vad Samuel hade sagt om konungadömet omtalade han icke för honom.
[17] Därefter kallade Samuel folket tillsammans till HERREN, i Mispa.
[18] Och han sade till Israels barn: “Så säger HERREN, Israels Gud: Jag har fört Israel upp ur Egypten, och jag räddade eder icke allenast undan Egypten, utan ock undan alla andra konungadömen som förtryckte eder.
[19] Men nu haven I förkastat eder Gud, som själv frälste eder ur alla edra olyckor och trångmål, och haven sagt till honom: ‘Sätt en konung över oss.’ Så träden nu fram inför HERREN efter edra stammar och edra ätter.”
[20] Därpå lät Samuel alla Israels stammar gå fram; då träffades Benjamin stam av lotten.
[21] När han sedan lät Benjamins stam gå fram efter dess släkter, träffade Matris släkt av lotten; därpå träffades Saul, Kis’ son, av lotten, men när de då sökte efter honom, stod han icke att finna.
[22] Då frågade de HERREN ännu en gång: “Har någon mer kommit hit? HERREN svarade: “Han har gömt sig bland trossen.”
[23] Då skyndade de dit och hämtad honom därifrån, och när han nu trädde fram bland folket, var han huvudet högre än allt folket.
[24] Och Samuel sade till allt folket: “Här sen I nu den som HERREN har utvalt; ingen är honom lik bland allt folket.” Då jublade allt folket och ropade: “Leve konungen!”
[25] Och Samuel kungjorde för folket konungadömets rätt och tecknade upp den i en bok och lade ned den inför HERREN. Sedan lät Samuel allt folket gå hem, var och en till sitt.
[26] Också Saul gick hem till Gibea; och honom följde en härskara av män vilkas hjärtan Gud hade rört.
[27] Men några onda män sade: “Vad hjälp skulle denne kunna giva oss?” Och de föraktade honom och buro icke fram skänker till honom. Men han låtsade som om han icke märkte det.