[1] Ty jag vill säga eder detta, mina bröder: Våra fäder voro alla under molnskyn och gingo alla genom havet;
[2] alla blevo de i molnskyn och i havet döpta till Moses;
[3] alla åto de samma andliga mat,
[4] och alla drucko de samma andliga dryck—de drucko nämligen ur en andlig klippa, som åtföljde dem, och den klippan var Kristus.
[5] Men de flesta av dem hade Gud icke behag till; de blevo ju nedgjorda i öknen.
[6] Detta skedde oss till en varnagel, för att vi icke skulle hava begärelse till det onda, såsom de hade begärelse därtill.
[7] Ej heller skolen I bliva avgudadyrkare, såsom somliga av dem blevo; så är ju skrivet: “Folket satte sig ned till att äta och dricka, och därpå stodo de upp till all leka.”
[8] Låtom oss icke heller bedriva otukt, såsom somliga av dem gjorde, varför ock tjugutre tusen föllo på en enda dag.
[9] Låtom oss icke heller fresta Kristus, såsom somliga av dem gjorde, varför de ock blevo dödade av ormarna.
[10] Knorren icke heller, såsom somliga av dem gjorde, varför de ock blevo dödade av “Fördärvaren”.
[11] Men detta vederfors dem för att tjäna till en varnagel, och det blev upptecknat till lärdom för oss, som hava tidernas ände inpå oss.
[12] Därför, den som menar sig stå, han må se till, att han icke faller.
[13] Inga andra frestelser hava mött eder än sådana som vanligen möta människor. Och Gud är trofast; han skall icke tillstädja att I bliven frestade över eder förmåga, utan när han låter frestelsen komma, skall han ock bereda en utväg därur, så att I kunnen härda ut i den.
[14] Alltså, mina älskade, undflyn avgudadyrkan.
[15] Jag säger detta till eder såsom till förståndiga människor; själva mån I döma om det som jag säger.
[16] Välsignelsens kalk, över vilken vi uttala välsignelsen, är icke den en delaktighet av Kristi blod? Brödet, som vi bryta, är icke det en delaktighet av Kristi kropp?
[17] Eftersom det är ett enda bröd, så äro vi, fastän många, en enda kropp, ty alla få vi vår del av detta ena bröd.
[18] Sen på det lekamliga Israel: äro icke de som äta av offren delaktiga i altaret?
[19] Vad vill jag då säga härmed? Månne att avgudaofferskött är någonting, eller att en avgud är någonting?
[20] Nej, det vill jag säga, att vad hedningarna offra, det offra de åt onda andar och icke åt Gud; och jag vill icke att I skolen hava någon gemenskap med de onda andarna.
[21] I kunnen icke dricka Herrens kalk och tillika onda andars kalk; I kunnen icke hava del i Herrens bord och tillika i onda andars bord.
[22] Eller vilja vi reta Herren? Äro då vi starkare än han?
[23] “Allt är lovligt”; ja, men icke allt är nyttigt. “Allt är lovligt”; ja, men icke allt uppbygger.
[24] Ingen söke sitt eget bästa, utan envar den andres.
[25] Allt som säljes i köttboden mån I äta; I behöven icke för samvetets skull göra någon undersökning därom.
[26] Ty “jorden är Herrens, och allt vad därpå är”.
[27] Om någon av dem som icke äro troende bjuder eder till sig och I viljen gå till honom, så mån I äta av allt som sättes fram åt eder; I behöven icke för samvetets skull göra någon undersökning därom.
[28] Men om någon då säger till eder: “Detta är offerkött”, så skolen I avhålla eder från att äta, för den mans skull, som gav saken till känna, och för samvetets skull—
[29] jag menar icke ditt eget samvete, utan den andres; ty varför skulle jag låta min frihet dömas av en annans samvete?
[30] Om jag äter därav med tacksägelse, varför skulle jag då bliva smädad för det som jag tackar Gud för?
[31] Alltså, vare sig I äten eller dricken, eller vadhelst annat I gören, så gören allt till Guds ära.
[32] Bliven icke för någon till en stötesten, varken för judar eller för greker eller för Guds församling;
[33] varen såsom jag, som i alla stycken fogar mig efter alla och icke söker min egen nytta, utan de mångas, för att de skola bliva frälsta.