[1] När den kananeiske kungen av Arad, som bodde i Negev, hörde att Israel närmade sig på Atarimvägen, gav han sig i strid med Israel och tog några av dem till fånga.
[2] Då gav Israel ett löfte till Herren: ”Om du ger detta folk i min hand, ska jag viga deras städer åt förintelse.”
[3] Herren lyssnade till Israels röst och gav kananeerna i deras hand, och de vigde dem och deras städer åt förintelse. Och platsen fick namnet Horma.
[4] De bröt upp från berget Hor och tog vägen mot Röda havet för att gå omkring Edoms land. Men under vägen blev folket otåligt.
[5] Och folket talade mot Gud och mot Mose och sade: ”Varför har ni fört oss upp ur Egypten så att vi måste dö i öknen? Här finns ju varken bröd eller vatten, och vår själ avskyr den eländiga mat vi får!”
[6] Då sände Herren giftiga ormar bland folket, och de bet folket och många i Israel dog.
[7] Då kom folket till Mose och sade: ”Vi har syndat genom att vi talade mot Herren och mot dig. Be till Herren att han tar bort dessa ormar från oss.” Och Mose bad för folket.
[8] Herren sade till Mose: ”Gör dig en orm och sätt upp den på en påle. Den som har blivit ormbiten och ser på den ska leva.”
[9] Mose gjorde då en kopparorm och satte upp den på en påle. Om någon blev biten av en orm, fäste han blicken på kopparormen och fick leva.
[10] Israels barn bröt upp och slog läger i Obot.
[11] Från Obot bröt de upp och slog läger vid Ije-Haabarim i öknen framför Moab, österut.
[12] Därifrån bröt de upp och slog läger i Sereds dal.
[13] Därifrån bröt de upp och slog läger på andra sidan Arnon som går genom öknen och kommer från amoreernas område. Arnon utgör Moabs gräns, mellan Moab och amoreerna.
[14] Därför heter det i Boken om Herrens krig: ”Vaheb i Sufa, och Arnons bäckravin,
[15] och bäckravinens sidor som går ner till Ars bosättning och lutar sig mot Moabs gräns.”
[16] Därifrån drog de till Beer. Det var om den brunnen som Herren sade till Mose: ”Samla folket så ska jag ge dem vatten.”
[17] Då sjöng Israel denna sång: ”Flöda, du brunn! Sjung om den!
[18] Brunnen som hövdingar grävde, som folkets främste grävde ut med spiran, med sina stavar.” Från öknen drog de till Mattana,
[19] från Mattana till Nahaliel, från Nahaliel till Bamot,
[20] från Bamot till den dal som ligger på Moabs mark, till Pisgas topp, där man ser ut över Jeshimon.
[21] Israel skickade då sändebud till Sichon, amoreernas kung, och lät säga:
[22] ”Låt mig tåga igenom ditt land. Vi ska inte vika av in på åkrar eller in i vingårdar och inte dricka vatten ur brunnarna. Vi ska gå Kungsvägen tills vi har kommit igenom ditt område.”
[23] Men Sichon tillät inte Israel att gå igenom hans område. Sichon samlade allt sitt folk och drog ut mot Israel i öknen. När han kom till Jahas gav han sig i strid med Israel.
[24] Men Israel slog honom med svärd och intog hans land från Arnon till Jabbok, ända fram till ammoniterna, för deras gräns var befäst.
[25] Och Israel intog alla städerna där och bosatte sig i amoreernas alla städer, i Heshbon med alla dess underlydande orter.
[26] Heshbon var nämligen den amoreiske kungen Sichons stad, för han hade fört krig mot den förre kungen i Moab och tagit ifrån honom hela hans land ända till Arnon.
[27] Därför säger skalderna: ”Kom till Heshbon, Bygg och befäst Sichons stad,
[28] för en eld gick ut från Heshbon, en låga från Sichons stad. Den förtärde Ar i Moab, herrarna på Arnons höjder.
[29] Ve dig, Moab! Förlorat är du, Kemoshs folk! Han lät sina söner bli flyktingar och sina döttrar gå i fångenskap,
[30] Vi sköt ner dem. Förlorat var Heshbon, ända till Dibon. Vi härjade ända till Nofa som når till Medeba.”
[31] Så bosatte sig Israel i amoreernas land.
[32] Mose sände ut några att speja vid Jaeser, och de intog dess underlydande orter, och han fördrev amoreerna som bodde där.
[33] Sedan vek de av och drog upp mot Bashan. Och Bashans kung Og drog med allt sitt folk ut till strid mot dem, vid Edrei.
[34] Men Herren sade till Mose: ”Var inte rädd för honom, för jag har gett honom i din hand med allt hans folk och hans land. Du ska göra med honom som du gjorde med Sichon, amoreernas kung, som bodde i Heshbon.”
[35] Och de slog honom och hans söner och allt hans folk tills ingen överlevande fanns kvar och tog hans land i besittning.