[1] Mirjam och Aron talade illa om Mose på grund av den kushitiska kvinnan som han hade tagit till hustru, för han hade tagit en kushitisk kvinna till hustru.
[2] De sade: ”Är Mose den ende som Herren talar genom? Talar han inte också genom oss?” Och Herren hörde det.
[3] Mose var en mycket ödmjuk man, mer än någon annan människa på jorden.
[4] Genast sade Herren till Mose, Aron och Mirjam: ”Gå ut, ni tre, till uppenbarelsetältet.” Och de gick dit ut alla tre.
[5] Då steg Herren ner i en molnpelare och ställde sig vid ingången till tältet. Han kallade på Aron och Mirjam, och de gick båda dit.
[6] Och han sade: ”Hör nu mina ord. Om det finns en Herrens profet ibland er, ger jag mig till känna för honom i en syn och talar med honom i en dröm.
[7] Men så gör jag inte med min tjänare Mose. I hela mitt hus är han betrodd.
[8] Jag talar med honom ansikte mot ansikte, tydligt och inte i gåtor, och han får se Herrens gestalt. Varför var ni då inte rädda för att tala illa
[9] Och Herrens vrede upptändes mot dem, och han lämnade dem.
[10] När molnskyn drog sig tillbaka från tältet, se, då var Mirjam vit som snö av spetälska. Aron vände sig till Mirjam och såg att hon var spetälsk.
[11] Då sade Aron till Mose: ”O, min herre, lägg inte på oss denna synd som vi i vår dårskap har begått.
[12] Låt henne inte bli som ett dödfött foster vars kropp är till hälften förtärd när det kommer ut ur moderlivet.”
[13] Då ropade Mose till Herren: ”O, Gud, gör henne frisk!”
[14] Herren svarade Mose: ”Om hennes far hade spottat henne i ansiktet, skulle hon då inte ha fått skämmas i sju dagar? Håll henne därför instängd utanför lägret i sju dagar. Sedan ska hon tas emot igen.”
[15] I sju dagar hölls Mirjam instängd utanför lägret, och folket bröt inte upp förrän Mirjam hade förts tillbaka.