[1] Profetia om Nineve, boken med Nahum från Elkoshs syn.
[2] Herren är en nitisk Gud och en hämnare. Herren tar hämnd och vredgas, Herren tar hämnd och har vrede i förvar åt sina fiender.
[3] Herren är sen till vrede men stor i kraft, han låter ingen gå ostraffad. Herren har sin väg i storm och oväder, och molnen är dammet under hans fötter.
[4] Han straffar havet och låter det torka ut, han låter alla floder sina. Då tynar Bashan och Karmel bort och Libanons grönska vissnar.
[5] Bergen darrar för honom och höjderna smälter. Jorden bävar för hans ansikte, världen och alla som bor där.
[6] Vem kan bestå inför hans harm, vem kan uthärda hans vredes glöd? Hans vrede brinner som eld och klipporna spricker
[7] Herren är god, en tillflykt på nödens dag, han känner dem som flyr till honom.
[8] Men med en störtflod förintar han platsen där Nineve står, och mörker förföljer hans fiender.
[9] Vad ni än planerar mot Herren ska han komma med fullständig ödeläggelse. Nöden ska inte komma två gånger.
[10] Om de än är hopslingrade som törnsnår och druckna av sitt drickande, ska de alla förtäras som torrt gräs.
[11] Från dig har en man gått ut, en som tänker ut ont mot Herren, en rådgivare i ondska.
[12] Så säger Herren: ”Hur starka och många de än är, ska de ändå mejas ner Jag har plågat dig, men ska inte plåga dig mer.
[13] Nu ska jag bryta hans ok över dig, jag ska slita av dina band.”
[14] Men om dig, Nineve, har Herren befallt: ”Inga efterkommande ska bära vidare ditt namn. Ur dina gudars hus ska jag utrota alla bilder, Jag ska göra i ordning en grav åt dig, för du är ingenting värd.”
[15] Se, över bergen kommer glädjebudbäraren som förkunnar frid. Fira dina högtider, Juda, uppfyll dina löften, för den onde ska inte mer dra fram genom dig, han är helt tillintetgjord.