[1] Jesus talade än en gång till dem i liknelser:
[2] "Himmelriket är som en kung som höll bröllop för sin son.
[3] Han sände ut sina tjänare för att kalla de inbjudna till bröllopet, men de ville inte komma.
[4] Då sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till de inbjudna: Min måltid är redo, mina oxar och gödkalvar är slaktade och allt är färdigt. Kom till bröllopet!
[5] Men de brydde sig inte om det utan gick sin väg, en till sin åker, en annan till sina affärer.
[6] De andra grep hans tjänare och misshandlade och dödade dem.
[7] Då blev kungen vred och sände ut sina soldater och lät döda dessa mördare och brände ner deras stad.
[8] Sedan sade han till sina tjänare: Allt är färdigt för bröllopet, men de inbjudna var inte värdiga.
[9] Gå därför ut till vägskälen och bjud alla ni ser till bröllopet.
[10] Tjänarna gick då ut på vägarna och samlade alla de mötte, både onda och goda, och bröllopssalen fylldes med bordsgäster.
[11] När kungen kom in för att se sina gäster, fick han där syn på en man som inte var klädd i bröllopskläder.
[12] Han sade till honom: Min vän, hur kom du in hit utan bröllopskläder? Mannen teg.
[13] Då sade kungen till tjänarna: Bind honom till händer och fötter och kasta ut honom i mörkret här utanför! Där ska man gråta och gnissla tänder.
[14] Många är kallade, men få är utvalda."
[15] Då gick fariseerna och gjorde upp planer för att snärja honom genom något som han sade.
[16] De sände sina lärjungar till honom tillsammans med herodianerna för att säga: "Mästare, vi vet att du är ärlig och lär ut sanningen om Guds väg och inte tar parti för någon utan behandlar alla lika.
[17] Så säg oss nu: Vad anser du? Är det tillåtet att betala skatt till kejsaren eller inte?"
[18] Jesus märkte deras ondska och sade: "Varför prövar ni mig, era hycklare?
[19] Visa mig myntet som skatten betalas med." De räckte honom en denar,
[20] och han frågade dem: "Vems bild och inskrift är detta?"
[21] De svarade: "Kejsarens." Då sade han till dem: "Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren, och Gud det som tillhör Gud."
[22] När de hörde detta blev de förundrade, och de lämnade honom och gick sin väg.
[23] Samma dag kom det fram några saddukeer till Jesus, de som påstår att det inte finns någon uppståndelse. De frågade honom:
[24] "Mästare, Mose har sagt: Om någon dör barnlös, ska hans bror gifta sig med änkan och skaffa barn åt sin bror.
[25] Nu fanns det hos oss sju bröder. Den förste gifte sig och dog, och han hade inga barn, så han efterlämnade sin hustru åt sin bror.
[26] På samma sätt gick det med den andre och den tredje och med alla sju.
[27] Sist av alla dog kvinnan.
[28] Så vem av de sju blir hon hustru till vid uppståndelsen? Alla var ju gifta med henne."
[29] Jesus svarade dem: "Ni tar fel, för ni förstår varken Skriften eller Guds makt.
[30] Vid uppståndelsen gifter man sig inte och blir inte bortgift, utan man är som änglarna i himlen.
[31] Men när det gäller de dödas uppståndelse, har ni inte läst vad Gud har sagt er:
[32] Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud? Han är inte de dödas Gud, utan de levandes."
[33] När folket hörde detta var de överväldigade av hans undervisning.
[34] Fariseerna hörde att Jesus hade gjort saddukeerna svarslösa och samlades runt honom.
[35] En av dem, en laglärd, ville pröva honom och frågade:
[36] "Mästare, vilket är det stör-sta budet i lagen?"
[37] Han svarade: "Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd.
[38] Det är det största och första budet.
[39] Sedan kommer ett som liknar det: Du ska älska din nästa som dig själv.
[40] På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna."
[41] Medan fariseerna var samlade frågade Jesus dem:
[42] "Vad tänker ni om Messias? Vems son är han?" De svarade honom: "Davids."
[43] Då sade han till dem: "Hur kan då David genom Anden kalla honom Herre och säga:
[44] Herren sade till min Herre: Sätt dig på min högra sida tills jag lagt dina fiender under dina fötter.
[45] Om nu David kallar honom Herre, hur kan han då vara Davids son?"
[46] Ingen kunde svara honom ett ord, och från den dagen vågade ingen fråga honom något mer.