[1] Sedan kom några fariseer och skriftlärda från Jerusalem fram till Jesus och frågade:
[2] "Varför bryter dina lärjungar mot de äldstes stadgar? De tvättar inte händerna innan de äter."
[3] Han svarade dem: "Varför bryter ni själva mot Guds bud för era stadgars skull?
[4] Gud har sagt: Hedra din far och din mor, och: Den som förbannar sin far eller mor ska straffas med döden.
[5] Men ni påstår att om någon säger till sin far eller mor: Det du kunde fått som hjälp av mig låter jag i stället bli en tempelgåva,
[6] då ska han inte hedra sin far eller mor. Ni upphäver Guds ord för era stadgars skull.
[7] Hycklare! Jesaja profeterade rätt om er:
[8] Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig.
[9] Deras vördnad för mig är meningslös, för lärorna de lär ut är människobud."
[10] Sedan kallade han till sig folket och sade till dem: "Lyssna och förstå!
[11] Det som går in i munnen gör inte människan oren. Det är det som kommer ut ur munnen som gör henne oren."
[12] Lärjungarna gick då fram till honom och sade: "Vet du att fariseerna tog illa upp när de hörde det du sade?"
[13] Jesus svarade: "Varje planta som min himmelske Far inte har planterat ska ryckas upp med roten.
[14] Låt dem vara. De är blinda ledare för blinda. Och om en blind leder en blind, så faller båda i gropen."
[15] Petrus sade då till honom: "Förklara liknelsen för oss."
[16] Jesus sade: "Förstår ni fortfarande inte?
[17] Inser ni inte att allt som går in i munnen hamnar i magen och kommer ut på avträdet?
[18] Men det som går ut ur munnen kommer från hjärtat, och det gör människan oren.
[19] För från hjärtat kommer onda tankar, mord, äktenskapsbrott, sexuell omoral, stöld, falskt vittnesbörd och hädelser.
[20] Sådant gör människan oren. Men att äta utan att tvätta händerna gör inte människan oren."
[21] Jesus lämnade platsen och drog sig undan till området runt Tyrus och Sidon.
[22] Då kom en kanaaneisk kvinna från den trakten och ropade: "Herre, Davids Son, förbarma dig över mig! Min dotter är svårt besatt."
[23] Men han svarade henne inte med ett ord. Då gick hans lärjungar fram och bad honom: "Skicka i väg henne! Hon går ju bakom oss och ropar."
[24] Han svarade: "Jag är inte sänd till andra än de förlorade fåren av Israels hus."
[25] Men hon kom och föll ner för honom och sade: "Herre, hjälp mig!"
[26] Han svarade: "Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna."
[27] Hon sade: "Jo, Herre, för också hundarna äter smulorna som faller från deras herrars bord."
[28] Då svarade Jesus henne: "Kvinna, din tro är stor. Det ska ske för dig som du vill." Och från den stunden var hennes dotter botad.
[29] Jesus gick därifrån och vandrade längs Galileiska sjön, och sedan gick han upp på berget och satte sig där.
[30] Mycket folk kom till honom, och de hade med sig lama, blinda, halta, stumma och många andra som de lade ner vid hans fötter, och han botade dem.
[31] Och folket förundrades när de såg stumma tala, halta bli friska, lama gå och blinda se. Och de prisade Israels Gud.
[32] Jesus kallade till sig sina lärjungar och sade: "Jag lider med folket. Nu har de varit hos mig i tre dagar, och de har inget att äta. Jag vill inte skicka hem dem hungriga, för de kan bli utmattade på vägen."
[33] Lärjungarna frågade honom: "Varifrån ska vi här i ödemarken få så mycket bröd att vi kan mätta så många?"
[34] Jesus sade till dem: "Hur många bröd har ni?" De svarade: "Sju, och några små fiskar."
[35] Då sade han åt folket att slå sig ner på marken.
[36] Han tog de sju bröden och fiskarna, tackade Gud, bröt bröden och gav åt lärjungarna, och lärjungarna gav åt folket.
[37] Alla åt och blev mätta, och man plockade upp bitarna som blivit över, sju korgar fulla.
[38] De som hade ätit var fyra tusen män, förutom kvinnor och barn.
[39] Sedan sände han i väg folket, steg i båten och for över till Magadans område.