[1] Mina bröder, inte många av er bör bli lärare. Ni vet ju att vi ska få en strängare dom.
[2] Vi begår alla många fel. Om någon är felfri i sitt tal är han en fullkomlig man som också kan tygla hela sin kropp.
[3] När vi lägger betsel i munnen på en häst för att han ska lyda oss styr vi också hela hans kropp.
[4] Se också på fartygen, som är så stora och drivs av hårda vindar. Ändå styrs de med ett litet roder dit rorsmannen vill.
[5] På samma sätt är tungan en liten lem som kan skryta stort. Tänk på hur en liten eld kan sätta en stor skog i brand.
[6] Och tungan är en eld, en värld av ondska bland våra lemmar. Den smutsar ner hela vår kropp och sätter hela livet i brand och får själv sin eld från Gehenna.
[7] Alla slags fyrfotadjur, fåglar, kräldjur och vattendjur låter sig tämjas och har blivit tämjda av människan.
[8] Men tungan kan ingen människa tämja, den är ostyrig och ond och full av dödligt gift.
[9] Med den välsignar vi Herren och Fadern, och med den förbannar vi människor som är skapade till Guds avbild.
[10] Från samma mun kommer välsignelse och förbannelse. Så får det inte vara, mina bröder.
[11] En källa kan väl inte från samma åder ge både sött och bittert vatten?
[12] Mina bröder, ett fikonträd kan väl inte ge oliver eller en vinstock ge fikon? Inte heller kan en salt källa ge sött vatten.
[13] Är någon av er vis och förståndig, då ska han visa sina gärningar genom ett klokt, vänligt och gott uppträdande.
[14] Men bär ni bitter avund och rivalitet i ert hjärta, ska ni inte skryta och ljuga i strid mot sanningen.
[15] En sådan "vishet" kommer inte från ovan utan är jordisk, oandlig, demonisk.
[16] För där det finns avund och rivalitet, där finns också oordning och all slags ondska.
[17] Men visheten från ovan är först och främst ren, dessutom fredlig, mild, följsam, full av barmhärtighet och goda frukter, opartisk och uppriktig.
[18] Rättfärdighetens frukt sås i frid och ges åt dem som skapar frid.