[1] Från Jakob, Guds och Herren Jesu Kristi tjänare. Hälsningar till de tolv stammarna i förskingringen.
[2] Räkna det som ren glädje, mina bröder, när ni råkar ut för olika slags prövningar.
[3] Ni vet ju att när er tro prövas ger det uthållighet.
[4] Och låt uthålligheten leda till fulländad gärning, så att ni är fullkomliga och hela, utan brist på något sätt.
[5] Om någon av er brister i vishet ska han be till Gud, som ger åt alla villigt och utan att kritisera, och han ska få.
[6] Men han ska be i tro, utan att tvivla. Den som tvivlar liknar havets våg som drivs och piskas av vinden.
[7] En sådan människa ska inte tänka att hon kan ta emot något från Herren,
[8] splittrad som hon är och ostadig på alla sina vägar.
[9] En ringa broder ska berömma sig av sin höghet,
[10] men en rik av sin ringhet, för han ska vissna bort som en blomma i gräset.
[11] Solen går upp med sin brännande hetta så att gräset vissnar, blomman faller av och dess skönhet försvinner. Så ska den rike vissna bort mitt i sin strävan.
[12] Salig är den som håller ut i prövningen, för när han har bestått provet ska han få livets krona som Gud har lovat dem som älskar honom.
[13] Ingen som blir frestad ska säga: "Det är Gud som frestar mig." Gud frestas inte av det onda och frestar inte heller någon.
[14] Var och en som frestas dras och lockas av sitt eget begär.
[15] När sedan begäret har blivit havande föder det synd, och när synden är fullmogen föder den död.
[16] Bedra inte er själva, mina älskade bröder.
[17] Allt det goda vi får och varje fullkomlig gåva är från ovan. Det kommer ner från ljusens Far, som inte förändras eller växlar mellan ljus och mörker.
[18] I kraft av sin vilja har han fött oss på nytt genom sanningens ord till att vara en förstlingsfrukt bland dem han har skapat.
[19] Detta vet ni, mina älskade bröder. Varje människa ska vara snar att höra, sen att tala och sen till vrede,
[20] för en människas vrede leder inte till det som är rätt inför Gud.
[21] Lägg därför bort all orenhet och all ondska och ta ödmjukt emot ordet, som är inplanterat i er och har makt att frälsa era själar.
[22] Var ordets görare, inte bara dess hörare, annars bedrar ni er själva.
[23] Om någon är ordets hörare men inte dess görare liknar han en man som ser sitt ansikte i en spegel.
[24] När han har sett sig själv och gått sin väg glömmer han genast hur han såg ut.
[25] Den som däremot blickar in i frihetens fullkomliga lag och blir kvar i den, inte som en glömsk hörare utan som en verklig görare, han blir salig i det han gör.
[26] Om någon menar sig tjäna Gud men inte tyglar sin tunga utan bedrar sitt hjärta, då är hans gudstjänst ingenting värd.
[27] Men att ta hand om föräldralösa barn och änkor i deras nöd och hålla sig obesmittad av världen, det är en gudstjänst som är ren och fläckfri inför Gud och Fadern.