[1] Mose gick från Moabs hedar upp på berget Nebo, på toppen av Pisga mitt emot Jeriko. Där lät Herren honom se hela landet, från Gilead ända till Dan
[2] och hela Naftali och Efraims och Manasses land och hela Juda land ända till Västra havet,
[3] och Negev och Jordanslätten, det vill säga lågslätten vid Jeriko, Palmstaden, ända till Soar.
[4] Och Herren sade till honom: ”Detta är det land som jag med ed har lovat åt Abraham, Isak och Jakob när jag sade: Åt dina efterkommande ska jag ge det. Jag har låtit dig se det med dina ögon, men dit in ska du inte komma.”
[5] Och Herrens tjänare Mose dog där i Moabs land, så som Herren hade sagt.
[6] Han begravde honom i dalen i Moabs land, mitt emot Bet-Peor. Men till denna dag har ingen fått veta var hans grav finns.
[7] Mose var hundratjugo år när han dog. Hans ögon var inte skumma, hans livskraft inte försvunnen.
[8] Israels barn sörjde Mose på Moabs hedar under trettio dagar. Sedan var gråtens dagar i sorgetiden efter Mose slut.
[9] Josua, Nuns son, var fylld med vishetens ande, eftersom Mose hade lagt sina händer på honom. Och Israels barn lydde honom och gjorde som Herren hade befallt Mose.
[10] I Israel uppstod ingen mer profet som Mose, som Herren kände ansikte mot ansikte –
[11] inte om man tänker på alla de tecken och under som Herren sände honom att göra i Egyptens land för farao och alla hans tjänare och hela hans land,
[12] och på all den väldiga kraft och alla de stora och förunderliga gärningar som han gjorde inför hela Israel.