[1] Detta är den välsignelse som gudsmannen Mose uttalade över Israels barn före sin död.
[2] Han sade: Herren kom från Sinai, han gick upp över dem från Seir. Han strålade fram från berget Paran, ur skaran av mångtusen heliga. På hans högra sida brann i eld en lag för dem.
[3] I sanning älskar han folken. Alla hans heliga är i din hand. De faller ner vid din fot, de tar emot av dina ord.
[4] Mose gav oss en lag, en arvedel för Jakobs församling.
[5] Han blev kung i Jeshurun när folkets huvudmän samlades, Israels alla stammar.
[6] Låt Ruben leva och inte dö. Men hans män blir en liten skara.
[7] Detta sade han om Juda: Hör, o Herre, Juda röst, låt honom komma till sitt folk. Med sina händer strider han för dem. Bli hans hjälp mot hans fiender.
[8] Om Levi sade han: Dina tummim och dina urim tillhör din trogne som du prövade i Massa, som du kämpade med vid Meribas vatten,
[9] han som sade om sin far och sin mor: ’Jag ser dem inte’, som inte ville kännas vid eller veta av sina barn, för de tog vara på ditt ord
[10] De ska lära Jakob dina förordningar och Israel din lag. De ska bära fram rökelse för din näsa och heloffer på ditt altare.
[11] Välsigna, o Herre, hans kraft, låt hans händers verk behaga dig. Krossa höfterna på hans motståndare så att hans fiender inte kan resa sig.
[12] Om Benjamin sade han: Herrens älskade ska bo i trygghet hos honom Mellan hans höjder ska han bo.
[13] Om Josef sade han: Må hans land bli välsignat av Herren med himlens ädlaste gåvor, med dagg, med gåvor från djupet som ligger där nere,
[14] med solens finaste skördar och månvarvens finaste frukter,
[15] med de uråldriga bergens yppersta skatter och de eviga höjdernas finaste frukt,
[16] med jordens finaste frukt och all dess fullhet, med nåd från honom som bodde i busken. Låt detta komma över Josefs huvud, över hjässan på fursten bland bröder.
[17] Härlig är den förstfödde bland hans tjurar, som vildoxens är hans horn. Med dem stångar han folken, också dem som bor Sådana är Efraims tiotusenden, sådana Manasses tusenden.
[18] Om Sebulon sade han: Gläd dig, Sebulon, när du drar ut, och du Isaskar i dina tält.
[19] De bjuder in folk till sitt berg, där offrar de rätta offer, för de suger till sig havens rikedom och skatter dolda i sanden.
[20] Om Gad sade han: Lovad är han som gav rymligt land åt Gad! Han bor som en lejonhona och krossar både arm och hjässa.
[21] Han utsåg den bästa delen åt sig själv, för där var hans härskarlott förvarad. När folkets huvudmän kom samman, utförde han Herrens rätt och hans domar med Israel.
[22] Om Dan sade han: Dan är ett ungt lejon som rusar ner från Bashan.
[23] Om Naftali sade han: Naftali har fått riklig nåd och full välsignelse av Herren. Väster och söder ska du ta i besittning.
[24] Om Asher sade han: Välsignad bland söner är Asher. Må han bli älskad av sina bröder och doppa sin fot i olja.
[25] Av järn och koppar ska dina reglar vara, och som dina dagar din kraft.
[26] Ingen är som Jeshuruns Gud, han som far fram på himlen till din hjälp, på skyarna i sitt majestät.
[27] En tillflykt är han, urtidens Gud, och här nere råder hans eviga armar. Han ska jaga fienderna framför dig och säga: Förgör dem!
[28] Så ska Israel bo i trygghet, Jakobs källa lämnas ifred i ett land med säd och vin, under en himmel som dryper av dagg.
[29] Salig är du, Israel. Vem är som du? Du är ett folk som har sin räddning i Herren. Han är din skyddande sköld, ditt ärorika svärd. Dina fiender ska krypa för dig, och du ska gå fram