[1] När jag kom till er, bröder, var det inte med stor vältalighet eller vishet som jag predikade Guds hemlighet för er.
[2] Jag hade nämligen bestämt mig för att inte veta av något annat hos er än Jesus Kristus och honom som korsfäst.
[3] Svag, rädd och mycket orolig kom jag till er.
[4] Mitt tal och min predikan kom inte med övertygande visdomsord utan med bevisning i Ande och kraft.
[5] Er tro skulle inte bygga på människors visdom utan på Guds kraft.
[6] Vishet förkunnar vi dock bland de vuxna, en vishet som inte hör till den här världen eller den här världens härskare, som går mot sin undergång.
[7] Nej, vi förkunnar Guds hemliga och fördolda vishet, som Gud från evighet har bestämt ska bli till härlighet för oss.
[8] Den visheten har ingen av den här världens härskare känt. Hade de känt den, skulle de inte ha korsfäst härlighetens Herre.
[9] Men som Skriften säger: Vad ögat inte sett och örat inte hört och människans hjärta inte anat, det har Gud berett åt dem som älskar honom.
[10] Gud har uppenbarat det för oss genom sin Ande. Anden utforskar allt, även djupen i Gud.
[11] Vem vet vad som finns i människan utom människans egen ande? Så vet heller ingen vad som finns i Gud utom Guds Ande.
[12] Men vi har inte fått världens ande utan Anden som är från Gud, för att vi ska veta vad vi fått av Gud.
[13] Det förkunnar vi också, inte med ord som mänsklig visdom lär oss utan med ord som Anden lär oss, när vi förklarar andliga ting med andliga ord.
[14] En oandlig människa tar inte emot det som kommer från Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt.
[15] Den andliga människan däremot kan bedöma allt, men själv kan hon inte bedömas av någon.
[16] För vem har lärt känna Herrens sinne? Vem kan undervisa honom? Men vi har Kristi sinne.