[1] Där jag låg i min bädd om natten sökte jag honom som min själ har kär, jag sökte honom men fann honom inte.
[2] Jag vill stiga upp och gå omkring i staden, på gatorna och torgen, jag vill söka honom som min själ har kär. Jag sökte honom men fann honom inte.
[3] Väktarna fann mig, där de gick omkring i staden. Har ni sett honom som min själ har kär?
[4] Knappt hade jag kommit förbi dem, så fann jag honom som min själ har kär. Jag grep tag i honom, och jag släppte honom inte, förrän jag hade fört honom in i min moders hus, in i hennes kammare som fött mig.
[5] Jag besvär er, ni Jerusalems döttrar, vid gaseller och hindar på marken: Oroa inte kärleken, stör den inte, förrän den själv vill.
[6] Vem är det som kommer upp från öknen som pelare av rök, med doft av myrra och rökelse från köpmannens alla kryddor?
[7] Se, det är Salomos bärstol! Sextio krigare omger den, utvalda bland Israels hjältar.
[8] Alla bär de svärd och är skickliga i strid, var och en med svärd vid sidan till skydd mot nattens faror.
[9] En bärstol har kung Salomo gjort åt sig, av virke från Libanon.
[10] Sidostöden är av silver, ryggstödet av guld och sätet klätt med purpurrött tyg. Invändigt är den prydd i kärlek av Jerusalems döttrar.
[11] Gå ut, ni Sions döttrar, och se på kung Salomo när han bär kronan som hans mor har krönt honom med på hans bröllopsdag, på hans hjärtefröjds dag.