[1] Jag är en ros i Saron, en lilja i dalen.
[2] Som en lilja bland törnen så är min älskade bland flickor.
[3] Som ett äppelträd bland skogens träd så är min vän bland unga män. Jag längtar att få sitta i dess skugga, söt är dess frukt i min mun.
[4] I vinsalen har han fört mig in, kärleken är hans baner över mig.
[5] Vederkvick mig med druvkakor, styrk mig med äpplen, ty jag är sjuk av kärlek.
[6] Hans vänstra arm vilar under mitt huvud, och hans högra arm omfamnar mig.
[7] Jag besvär er, ni Jerusalems döttrar, vid gaseller och hindar på marken: Oroa inte kärleken, stör den inte, förrän den själv vill.
[8] Hör min väns röst! Se, där kommer han! Han springer över bergen, han hoppar fram på höjderna.
[9] Min älskade är lik en gasell eller en ung hjort. Se, nu står han där bakom vår vägg, han blickar in genom fönstret, han ser genom gallret.
[10] Min vän börjar tala, han säger till mig: Stå upp, min älskade, du min sköna, och kom.
[11] Ty se, vintern är förliden, regntiden är över, den är förbi.
[12] Blommorna visar sig på marken, sångens tid har kommit, och turturduvans röst hörs åter i vårt land.
[13] Fikonträdets gröna frukter skiftar färg, vinstockarna står redan i blom, de sprider sin doft. Stå upp, min vän, min sköna, och kom!
[14] Du min duva i bergsklyftan, i klippväggens gömsle, låt mig se ditt ansikte, låt mig höra din röst, ty din röst är så ljuv och ditt ansikte så skönt.
[15] Fånga rävarna åt oss, de små rävarna, som fördärvar vingårdarna, våra vingårdar som nu står i blom.
[16] Min vän är min, och jag är hans, där han för sin hjord i bet bland liljor.
[17] När dagen blir sval och skuggorna flyr, kom då tillbaka, min älskade, lik en gasell eller en ung hjort på de kassiadoftande bergen.