[1] När kungen i Arad, kananeen, som bodde i Negev, hörde att Israel närmade sig på Atarimvägen, gav han sig i strid med Israel och tog några av dem till fånga.
[2] Då gav Israel ett löfte till HERREN: ”Om du ger detta folk i min hand, skall jag ge deras städer till spillo.”
[3] HERREN lyssnade till Israels röst och gav kananeerna i deras hand, och de gav dem och deras städer till spillo. Och platsen fick namnet Horma.
[4] De bröt upp från berget Hor och tog vägen mot Röda havet för att gå omkring Edoms land. Men under vägen blev folket otåligt.
[5] Och folket talade mot Gud och mot Mose och sade: ”Varför har ni fört oss upp ur Egypten så att vi måste dö i öknen? Här finns ju varken bröd eller vatten, och vår själ avskyr den eländiga mat vi får!”
[6] Då sände HERREN giftiga ormar bland folket, och de bet folket och många i Israel dog.
[7] Då kom folket till Mose och sade: ”Vi har syndat genom att vi talade mot HERREN och mot dig. Bed till HERREN att han tar bort dessa ormar från oss.” Och Mose bad för folket.
[8] HERREN sade till Mose: ”Gör dig en orm och sätt upp den på en påle. Den som har blivit ormbiten och ser på den skall leva.”
[9] Mose gjorde då en kopparorm och satte upp den på en påle. Om någon blev biten av en orm, fäste han blicken på kopparormen och fick leva.
[10] Israels barn bröt upp och slog läger i Obot.
[11] Från Obot bröt de upp och slog läger vid Ije-Haabarim i öknen framför Moab, österut.
[12] Därifrån bröt de upp och slog läger i Sereds dal.
[13] Därifrån bröt de upp och slog läger på andra sidan Arnon som går genom öknen och kommer från amoreernas område. Ty Arnon utgör Moabs gräns, mellan Moab och amoreerna.
[14] Därför heter det i ‘Boken om HERRENS krig’: ”Vaheb i Sufa, och Arnons bäckravin,
[15] och bäckravinens sidor, som går ner till Ars bosättning och lutar sig mot Moabs gräns.”
[16] Därifrån drog de till Beer. Det var om den brunnen som HERREN sade till Mose: ”Samla folket så skall jag ge dem vatten.”
[17] Då sjöng Israel denna sång: ”Flöda, du brunn! Sjung om den!
[18] Brunnen som hövdingar grävde, som folkets främste grävde ut med spiran, med sina stavar.” Från öknen drog de till Mattana,
[19] från Mattana till Nahaliel, från Nahaliel till Bamot,
[20] från Bamot till den dal som ligger på Moabs mark, till Pisgas topp, där man ser ut över ödemarken.
[21] Israel skickade då sändebud till Sichon, amoreernas kung, och lät säga:
[22] ”Låt mig tåga igenom ditt land. Vi skall inte vika av in på åkrar eller in i vingårdar och inte dricka vatten ur brunnarna. Vi skall gå Kungsvägen till dess vi kommit igenom ditt område.”
[23] Men Sichon tillät inte Israel att gå igenom sitt område. Sichon samlade allt sitt folk och drog ut mot Israel i öknen. När han kom till Jahas gav han sig i strid med Israel.
[24] Men Israel slog honom med svärd och intog hans land från Arnon till Jabbok, ända till Ammons barn, ty deras gräns var befäst.
[25] Och Israel intog alla städerna där och bosatte sig i amoreernas alla städer, i Hesbon med alla dess underlydande orter.
[26] Hesbon var nämligen Sichons, den amoreiske kungens, stad, ty han hade fört krig mot den förre kungen i Moab och tagit ifrån honom hela hans land ända till Arnon.
[27] Därför säger skalderna: ”Kom till Hesbon! Bygg och befäst Sichons stad!
[28] Ty eld gick ut från Hesbon, en låga från Sichons stad. Den förtärde Ar i Moab, herrarna på Arnons höjder.
[29] Ve dig, Moab! Förlorat är du, Kemosh folk! Han lät sina söner bli flyktingar och sina döttrar gå i fångenskap, till amoreernas kung, Sichon.
[30] Vi sköt ner dem. Förlorat var Hesbon, ända till Dibon. Vi härjade ända till Nofa, som når till Medeba.”
[31] Så bosatte sig Israel i amoreernas land.
[32] Mose sände ut några att bespeja Jaeser, och de intog dess underlydande orter, och han fördrev amoreerna som bodde där.
[33] Sedan vek de av och drog upp mot Basan. Och Og, kungen i Basan, drog med allt sitt folk ut till strid mot dem, vid Edrei.
[34] Men HERREN sade till Mose: ”Var inte rädd för honom, ty jag har givit honom i din hand, med allt hans folk och hans land. Du skall göra med honom som du gjorde med Sichon, amoreernas kung, som bodde i Hesbon.”
[35] Och de slog honom och hans söner och allt hans folk till dess ingen överlevande fanns kvar och tog hans land i besittning.