[1] Ve dig, du blodstad, full av lögn, uppfylld av våld, du som aldrig upphör att plundra!
[2] Hör, piskor smäller! Hör, vagnshjul dånar! Hästar jagar fram, vagnar rullar i väg.
[3] Ryttare stormar fram, svärden ljungar och spjuten blixtrar. Slagna i mängd och högar av lik, det är ingen ände på döda, man stupar över döda kroppar.
[4] Allt detta på grund av det myckna horeri hon bedrev, den vackra horan, trolldomskonsternas mästarinna, hon som sålde folken genom sitt horeri och folkstammar genom sin trolldom.
[5] Se, jag skall vända mig mot dig, säger HERREN Sebaot. Jag skall lyfta upp ditt mantelsläp över ditt ansikte och låta folken se din nakenhet och kungariken din skam.
[6] Jag skall kasta avskyvärda ting på dig, låta dig bli föraktad och göra dig till ett skådespel.
[7] Och det skall ske att var och en som ser dig skall fly från dig och säga: ”Nineve är ödelagt, vem har medlidande med henne?” Var kan jag finna tröstare åt dig?
[8] Är du bättre än No-Amon, hon som tronade vid Nilens strömmar? Vatten omgav henne, hon hade havet till vall och vatten till mur.
[9] Nubien och Egypten var hennes omätliga styrka, puteer och libyer var hennes hjälp.
[10] Också hon fördes bort i landsflykt och fångenskap, även hennes barn blev krossade i alla gathörn. Man kastade lott om hennes ärade män, och alla hennes stormän fängslades med kedjor.
[11] Också du skall bli drucken och gömma dig, också du skall söka skydd mot fienden.
[12] Alla dina fästen liknar fikonträd med brådmogen frukt. När man skakar dem faller fikonen i munnen på den som vill äta.
[13] Se, krigsfolket hos dig är som kvinnor. Ditt lands portar står vidöppna för dina fiender. Eld förtär dina bommar.
[14] Ös upp vatten åt dig för belägringen och förstärk dina fästen. Stig ner i leran och trampa i murbruket. Gör tegelformen stark.
[15] Där skall elden förtära dig och svärdet utrota dig, det skall sluka dig som gräsmaskar, även om du är talrik som gräsmaskar och förökar dig som gräshoppor.
[16] Du har fler köpmän än himlens stjärnor, fler än himlens stjärnor, som gräsmaskar plundrar de och flyger sedan bort.
[17] Dina furstar är som gräshoppor, dina befälhavare som gräshoppssvärmar. De stannar i häckarna en kall dag. När solen kommer fram flyr de bort och sedan vet ingen var de finns.
[18] Dina herdar har slumrat in, du Assurs kung, dina förnäma män ligger i ro. Ditt folk är skingrat uppe på bergen, och ingen samlar ihop det.
[19] Det finns ingen läkedom för din skada, oläkligt är ditt sår. Alla som hör vad som hänt dig klappar i händerna över dig. Ty vem har inte drabbats av din ständiga ondska?