[1] HERRENS ord, som kom till Joel, Petuels son.
[2] Hör detta, ni äldste, lyssna, alla ni som bor i landet. Har något sådant skett i era dagar eller under era fäders tid?
[3] Det här skall ni berätta för era barn, era barn skall säga det till sina barn, och deras barn till ett kommande släkte.
[4] Det som blev kvar efter gräsgnagarna åt gräshopporna upp, det som blev kvar efter gräshopporna åt gräsbitarna upp.
[5] Vakna upp, ni som är druckna, och gråt, jämra er, ni alla som dricker vin, över att druvsaften har tagits bort från er mun.
[6] Ty ett hednafolk har dragit upp över mitt land, ett mäktigt folk som ingen kan räkna, med tänder som ett lejon och kindtänder som en lejoninna.
[7] De har ödelagt min vinstock och förstört mitt fikonträd, skalat dem nakna och kastat bort barken, vita har grenarna lämnats.
[8] Klaga likt en brud som bär sorgdräkt efter sin ungdoms brudgum.
[9] Matoffer och drickoffer har tagits bort från HERRENS hus, prästerna, HERRENS tjänare, sörjer.
[10] Fältet är ödelagt, marken sörjer, ty säden är förstörd. Det nya vinet har torkat bort, och oljan har sinat.
[11] Stå med skam, ni jordbrukare, jämra er, ni vinodlare, över vetet och över kornet, ty skörden på fälten är förstörd.
[12] Vinstocken är förtorkad och fikonträdet har vissnat, granatträdet, palmen och äppelträdet, ja, alla träd på marken har torkat bort glädjen har vissnat bort från människors barn.
[13] Kläd er i säcktyg och klaga, ni präster, jämra er, ni som tjänar vid altaret. Gå in och sitt i säcktyg hela natten, ni min Guds tjänare, ty matoffer och drickoffer finns inte längre i er Guds hus.
[14] Pålys en helig fasta, lys ut en högtidsförsamling. Samla de äldste, samla alla som bor i landet, till HERRENS, er Guds hus, och ropa till HERREN.
[15] Ve oss, vilken dag! Ty HERRENS dag är nära, som förödelse från den Allsmäktige kommer den.
[16] Har inte vårt levebröd tagits bort inför våra ögon, glädje och fröjd från vår Guds hus?
[17] Utsädet ligger förtorkat under klumpar av jord, förrådshusen står öde och ladorna förfaller, ty säden har torkat bort.
[18] Hur stönar inte boskapen! Kreaturshjordarna irrar omkring, de finner inget bete. Även fårhjordarna går under.
[19] Till dig, HERRE, ropar jag, ty en eld har förtärt betet i öknen och en eldslåga har förbränt träden på marken.
[20] Också de vilda djuren längtar efter dig, ty vattenbäckarna har torkat ut och en eld har förtärt betet i öknen.