[1] När Jesus fick veta att fariseerna hade hört att han vann fler lärjungar och döpte fler än Johannes
[2] - men det var inte Jesus själv utan hans lärjungar som döpte -
[3] lämnade han Judeen och vände tillbaka till Galileen.
[4] Han måste då ta vägen genom Samarien
[5] och kom till en samaritisk stad som heter Sykar, nära det jordstycke som Jakob hade gett åt sin son Josef.
[6] Där fanns Jakobs brunn. Eftersom Jesus var trött av vandringen, satte han sig där vid brunnen. Det var omkring sjätte timmen.
[7] Då kom en samaritisk kvinna för att hämta vatten. Jesus sade till henne: ”Ge mig att dricka.”
[8] Hans lärjungar hade gått in i staden för att köpa mat.
[9] Den samaritiska kvinnan sade till honom: ”Hur kan du som är jude be mig, en samaritisk kvinna, om något att dricka?” - Judarna umgås inte med samariterna. -
[10] Jesus svarade henne: ”Om du kände till Guds gåva och vem det är som säger till dig: Ge mig att dricka, då skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig levande vatten.”
[11] Hon sade: ”Herre, inte ens en skopa har du, och brunnen är djup. Varifrån får du då det levande vattnet?
[12] Inte är väl du förmer än vår fader Jakob, som gav oss brunnen och själv drack ur den, liksom hans söner och hans boskap?”
[13] Jesus svarade henne: ”Var och en som dricker av det här vattnet blir törstig igen.
[14] Men den som dricker av det vatten jag ger honom skall aldrig någonsin törsta. Det vatten jag ger skall i honom bli en källa, som flödar fram och ger evigt liv.”
[15] Kvinnan sade till honom: ”Herre, ge mig det vattnet, så att jag inte blir törstig och behöver gå hit och hämta vatten.”
[16] Han sade: ”Gå och hämta din man och kom hit!”
[17] Kvinnan svarade: ”Jag har ingen man.” Jesus sade: ”Du har rätt när du säger att du inte har någon man.
[18] Fem män har du haft, och den du har nu är inte din man. Det du sade är sant.”
[19] Kvinnan sade: ”Herre, jag märker att du är en profet.
[20] Våra fäder har tillbett på detta berg, och ni säger att den plats där man skall tillbe finns i Jerusalem.”
[21] Jesus svarade: ”Tro mig, kvinna, den tid kommer, då det varken är på detta berg eller i Jerusalem som ni skall tillbe Fadern.
[22] Ni tillber vad ni inte känner. Vi tillber vad vi känner, eftersom frälsningen kommer från judarna.
[23] Men den tid kommer, ja, den är redan här, då sanna tillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning. Ty sådana tillbedjare vill Fadern ha.
[24] Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning.”
[25] Kvinnan sade till honom: ”Jag vet att Messias skall komma, han som kallas Kristus. När han kommer, skall han förkunna allt för oss.”
[26] Jesus sade till henne: ”Det Är Jag, den som talar med dig.”
[27] Just då kom hans lärjungar, och de blev förvånade över att han talade med en kvinna, men ingen frågade vad han ville henne eller varför han talade med henne.
[28] Kvinnan lät sin kruka stå och gick in i staden och sade till folket:
[29] ”Kom och se en man som har sagt mig allt vad jag har gjort. Han kanske är Messias.”
[30] Då gick de ut ur staden och kom till honom.
[31] Under tiden bad lärjungarna honom: ”Rabbi, ät.”
[32] Men han sade till dem: ”Jag har mat att äta som ni inte känner till.”
[33] Lärjungarna sade till varandra: ”Inte kan väl någon ha kommit med mat till honom?”
[34] Jesus sade: ”Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig och att fullborda hans verk.
[35] Säger ni inte att det ännu är fyra månader kvar till skörden? Men se, jag säger er: Lyft blicken och se hur fälten har vitnat till skörd.
[36] Redan nu får den som skördar sin lön. Han samlar in frukt till evigt liv, så att den som sår och den som skördar kan glädja sig på samma gång.
[37] Ändå är det ordet sant, att en sår och en annan skördar.
[38] Jag har sänt er att skörda där ni inte har arbetat. Andra har arbetat, och ni har gått in i deras arbete.”
[39] Många samariter från den staden kom till tro på honom genom kvinnans ord, då hon vittnade: ”Han har sagt mig allt vad jag har gjort.”
[40] När samariterna kom till honom, bad de att han skulle stanna kvar hos dem, och han stannade där två dagar.
[41] Och många fler kom till tro på grund av hans ord,
[42] och de sade till kvinnan: ”Nu tror vi inte längre bara för dina ords skull. Vi har själva hört honom och vet att han verkligen är världens Frälsare.”
[43] Efter dessa två dagar gick Jesus därifrån till Galileen.
[44] Han hade själv vittnat om att en profet inte blir erkänd i sin hemtrakt.
[45] När han nu kom till Galileen, tog galileerna emot honom, eftersom de hade sett allt som han hade gjort i Jerusalem vid högtiden. De hade själva varit där.
[46] Så kom han tillbaka till Kana i Galileen, där han hade gjort vattnet till vin. En man i kunglig tjänst hade en son som låg sjuk i Kapernaum.
[47] När han hörde att Jesus hade kommit från Judeen till Galileen, gick han till honom och bad att han skulle komma ner och bota hans son som låg för döden.
[48] Jesus sade till honom: ”Om ni inte ser tecken och under, tror ni inte.”
[49] Mannen sade till honom: ”Herre, kom ner innan mitt barn dör!”
[50] Jesus svarade: ”Gå, din son lever.” Då trodde mannen det ord som Jesus sade till honom och gick.
[51] Och medan han ännu var på väg, möttes han av sina tjänare som sade att hans son levde.
[52] Han frågade vid vilken timme han hade blivit bättre. De svarade: ”I går vid sjunde timmen lämnade febern honom.”
[53] Då förstod fadern att det hade hänt just den timme då Jesus hade sagt till honom: ”Din son lever.” Och han själv och hela hans familj kom till tro.
[54] Detta var det andra tecknet som Jesus gjorde sedan han hade kommit från Judeen till Galileen.