[1] Ni dåraktiga galater! Vem har förhäxat er, ni som har fått Jesus Kristus framställd för era ögon som korsfäst?
[2] Endast det vill jag veta: tog ni emot Anden genom att hålla lagen eller genom att lyssna i tro?
[3] Är ni så dåraktiga? Ni som började i Anden, skall ni nu sluta i köttet?
[4] Har ni lidit så mycket förgäves, ja, helt förgäves?
[5] Han som ger er Anden och gör underverk bland er, gör han det för att ni håller lagen eller för att ni lyssnar i tro, liksom Abraham?
[6] Han trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet.
[7] Därför skall ni veta att de som håller sig till tron, de är Abrahams barn.
[8] Och då Skriften förutsåg att Gud skulle förklara hedningarna rättfärdiga av tro, förkunnade den i förväg detta glada budskap för Abraham: I dig skall alla folk bli välsignade.
[9] Alltså blir de som tror välsignade tillsammans med Abraham som trodde.
[10] Men alla som håller sig till laggärningar är under förbannelse. Det står skrivet: Under förbannelse står den som inte håller fast vid allt som är skrivet i lagens bok och gör därefter.
[11] Att ingen förklaras rättfärdig inför Gud genom lagen är uppenbart, eftersom den rättfärdige skall leva av tro.
[12] Men lagen säger inte ”av tro”, utan den som håller dessa bud skall leva genom dem.
[13] Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse i vårt ställe. Det står skrivet: Förbannad är var och en som är upphängd på trä.
[14] Vi friköptes, för att den välsignelse Abraham fått skulle i Jesus Kristus komma till hedningarna och för att vi genom tron skulle få den utlovade Anden.
[15] Bröder, jag vill ta ett exempel från vardagen: inte ens en människas testamente som har vunnit laga kraft kan göras ogiltigt eller få något tillägg.
[16] Nu gavs löftena åt Abraham och hans avkomma. Det heter inte: ”och åt dina avkomlingar”, som när man talar om många, utan som när det talas om en enda: och åt din avkomling som är Kristus.
[17] Vad jag menar är detta: ett testamente som Gud själv i förväg har gett laga kraft, kan inte upphävas av lagen som gavs fyrahundratrettio år senare, så att löftet skulle sättas ur kraft.
[18] Ty om arvet beror på lagen, beror det inte på löftet. Men åt Abraham har Gud gett arvet genom ett löfte.
[19] Varför gavs då lagen? Den blev tillagd för överträdelsernas skull för att gälla tills avkomlingen skulle träda fram, han som löftet gällde. Den utfärdades genom änglar och lades i en medlares hand.
[20] Denne medlare företräder inte bara en part. Men Gud är en.
[21] Strider då lagen mot Guds löften? Nej, inte alls. Om vi hade fått en lag som kunde ge liv, då hade verkligen rättfärdigheten kommit av lagen.
[22] Men nu har Skriften inneslutit allt under synd, för att det som var utlovat skulle ges genom tron på Jesus Kristus åt dem som tror.
[23] Innan tron kom hölls vi i fängsligt förvar och var bevakade av lagen, tills tron skulle uppenbaras.
[24] Så blev lagen vår övervakare fram till Kristus, för att vi skall förklaras rättfärdiga av tro.
[25] Men sedan tron har kommit, står vi inte längre under någon övervakare.
[26] Alla är ni Guds barn genom tron på Kristus Jesus.
[27] Alla ni som har blivit döpta till Kristus har blivit iklädda Kristus.
[28] Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.
[29] Om ni nu tillhör honom är ni Abrahams avkomlingar, arvingar enligt löftet.