Skip to content
Opens in a new window
Listen to this chapter • 3:44

[1] Från Paulus, apostel, utsänd inte av människor eller genom någon människa utan av Jesus Kristus och Gud, Fadern, som har uppväckt honom från de döda.

[2] Jag och alla bröderna som är hos mig hälsar församlingarna i Galatien.

[3] Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus,

[4] som offrade sig för våra synder för att rädda oss ur den nuvarande onda tidsåldern, efter vår Guds och Faders vilja.

[5] Honom tillhör äran i evigheternas evigheter, amen.

[6] Jag är förvånad över att ni så hastigt avfaller från honom som har kallat er genom Kristi nåd och vänder er till ett annat evangelium,

[7] fast det inte finns något annat. Däremot är det några som skapar förvirring bland er och vill förvränga Kristi evangelium.

[8] Men om det än vore vi själva eller en ängel från himlen som predikade evangelium för er i strid med vad vi har predikat, så skall han vara under förbannelse.

[9] Det vi redan har sagt säger jag nu än en gång: om någon predikar evangelium för er i strid med vad ni har tagit emot, så skall han vara under förbannelse.

[10] Är det människor jag nu försöker få på min sida - eller Gud? Eller försöker jag ställa mig in hos människor? Om jag fortfarande ville vara människor till lags, skulle jag inte vara Kristi tjänare.

[11] Jag vill göra klart för er, bröder, att det evangelium som jag har predikat inte kommer från människor.

[12] Jag har inte fått det eller lärt mig det av någon människa. Jag har tagit emot det genom en uppenbarelse från Jesus Kristus.

[13] Ni har ju hört hur jag tidigare uppträdde som jude, hur jag ytterst våldsamt förföljde Guds församling och försökte utrota den,

[14] och hur jag gick längre i judendom än många jämnåriga i mitt folk. Mer fanatiskt än de ivrade jag för mina fäders stadgar.

[15] Men han som utvalde mig redan i moderlivet och som kallade mig genom sin nåd,

[16] beslöt att uppenbara sin Son i mig, för att jag skulle predika evangelium om honom bland hedningarna. Jag brydde mig då inte om att genast fråga människor till råds.

[17] Jag for inte upp till Jerusalem, till dem som var apostlar före mig, utan jag begav mig till Arabien och vände sedan tillbaka till Damaskus.

[18] Först tre år senare for jag upp till Jerusalem för att lära känna Kefas, och jag stannade hos honom i femton dagar.

[19] Någon annan av apostlarna träffade jag inte, bara Jakob, Herrens bror.

[20] Det som jag här skriver till er, det skriver jag inför Gud, jag ljuger inte.

[21] Sedan kom jag till trakterna av Syrien och Cilicien.

[22] Men jag var personligen okänd för Kristi församlingar i Judeen.

[23] De hade endast hört sägas: ”Han som tidigare förföljde oss predikar nu evangelium om den tro han förut ville utrota.”

[24] Och de prisade Gud för min skull.

Galaterbrevet — Chapters