[1] Sedan kom alla Israels stammar till David i Hebron och sade: ”Vi är av samma kött och blod som du.
[2] Redan för länge sedan, ännu medan Saul var kung över oss, var det du som var ledare och anförare för Israel. Till dig har HERREN sagt: Du skall vara herde för mitt folk Israel, ja, du skall vara furste över Israel.”
[3] När alla de äldste i Israel kom till kungen i Hebron, slöt kung David förbund med dem i Hebron inför HERREN. Och de smorde David till kung över Israel.
[4] David var trettio år när han blev kung, och han regerade i fyrtio år.
[5] I Hebron regerade han över Juda i sju år och sex månader, och i Jerusalem regerade han i trettiotre år över hela Israel och Juda.
[6] Kungen och hans män tågade nu mot Jerusalem och jebusiterna som bodde där i landet. Dessa sade till David: ”Hit in kommer du inte, till och med blinda och halta skall driva bort dig.” De tänkte: David kan inte komma hit in.
[7] Men David intog Sions borg, det vill säga Davids stad.
[8] På den dagen sade David: ”Den som slår jebusiterna skall genom vattentunneln nå fram till dessa halta och blinda som Davids själ hatar.” Därför brukar man säga: ”Ingen blind eller halt skall komma in i huset.”
[9] Och David slog sig ner på borgen och kallade den Davids stad. Där byggde han runt omkring, från Millo och vidare inåt.
[10] David blev allt mäktigare, och HERREN, härskarornas Gud, var med honom.
[11] Hiram, kungen i Tyrus, skickade sändebud till David med cederträ och med timmermän och stenhuggare, och de byggde ett hus åt David.
[12] Och David märkte att HERREN hade befäst honom som kung över Israel och att han hade upphöjt hans kungadöme för sitt folk Israels skull.
[13] David tog sig ännu fler bihustrur och hustrur från Jerusalem sedan han hade lämnat Hebron, och ännu fler söner och döttrar föddes åt David.
[14] Detta är namnen på de söner som föddes åt honom i Jerusalem: Sammua, Sobab, Natan, Salomo,
[15] Jibhar, Elisua, Nefeg, Jafia,
[16] Elisama, Eljada och Elifelet.
[17] När filisteerna hörde att David hade blivit smord till kung över Israel, drog de alla upp för att söka efter David. När David hörde detta, gick han ner till borgen.
[18] Sedan filisteerna hade kommit fram spred de sig i Refaimdalen.
[19] Då frågade David HERREN: ”Skall jag dra upp mot filisteerna? Skall du då ge dem i min hand?” HERREN svarade David: ”Drag upp! Jag skall ge filisteerna i din hand.”
[20] Så kom David till Baal-Perasim, och där besegrade David dem. Han sade: ”HERREN har brutit ner mina fiender inför mig, så som vatten bryter fram.” Därav fick platsen namnet Baal-Perasim.
[21] Filisteerna övergav där sina avgudabilder, och David och hans män förde bort dem.
[22] Men filisteerna drog upp än en gång och spred sig i Refaimdalen.
[23] När David då frågade HERREN, svarade han: ”Du skall inte dra dit upp. Gå runt dem bakifrån och kom över dem från det håll där bakaträden står.
[24] Så snart du hör ljudet av ett marscherande i bakaträdens toppar, skall du genast rycka fram, ty då har HERREN dragit ut framför dig för att slå filisteernas här.”
[25] Och David gjorde som HERREN hade befallt honom. Han slog filisteerna och förföljde dem från Geba ända till Gezer.