[1] David sjöng till HERREN denna sång, när HERREN hade räddat honom från alla hans fiender och ur Sauls våld.
[2] Han sade: HERRE, mitt bergfäste, min borg och min räddare,
[3] min Gud, min tillflykts klippa, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn och min tillflykt, min frälsare, du som frälsar mig från våldet.
[4] Till HERREN, den högtlovade, ropar jag, och från mina fiender blir jag räddad.
[5] Dödens vågor omgav mig, fördärvets strömmar förskräckte mig.
[6] Dödsrikets band omslöt mig, dödens snaror föll över mig.
[7] I min nöd åkallade jag HERREN, till min Gud ropade jag. Från sitt tempel hörde han min röst, mitt rop nådde hans öron.
[8] Då skakade jorden och bävade, himlens grundvalar darrade, de skakade, ty hans vrede var upptänd.
[9] Rök steg upp från hans näsa, förtärande eld från hans mun, eldsglöd ljungade från honom.
[10] Han sänkte himlen och for ner, mörka moln var under hans fötter.
[11] Han for på keruben och flög, han svävade fram på vindens vingar.
[12] Han gjorde mörker till hyddor som omslöt honom, vattenmassor, tjocka moln.
[13] Ur glansen framför honom flammade klot av eld.
[14] HERREN dundrade från himlen, den Högste lät höra sin röst.
[15] Han sköt pilar och skingrade dem, blixtar och förvirrade dem.
[16] Havets bäddar kom i dagen, jordens grundvalar blev synliga, genom HERRENS näpst, för hans vredes stormvind.
[17] Han räckte ut sin hand från höjden och grep tag i mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
[18] Han räddade mig från min starke fiende, från dem som hatade mig, ty de var mig för starka.
[19] De överföll mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
[20] Han förde mig ut på rymlig plats, han räddade mig, ty han har mig kär.
[21] HERREN gjorde väl med mig efter min rättfärdighet, efter mina händers renhet lönade han mig.
[22] Ty jag höll mig på HERRENS vägar, jag avföll ej från min Gud i ogudaktighet.
[23] Alla hans domslut hade jag för ögonen, och hans stadgar lät jag inte vika ifrån mig.
[24] Jag var fullkomlig inför honom och tog mig till vara för synd.
[25] Därför har HERREN lönat mig efter min rättfärdighet, efter min renhet inför hans ögon.
[26] Mot den trogne visar du dig trofast, mot den fullkomlige visar du dig fullkomlig.
[27] Mot den rene visar du dig ren, men mot den falske visar du dig vrång.
[28] Du frälsar ett betryckt folk, men dina ögon är emot de stolta, du ödmjukar dem.
[29] Ty du, HERRE, är min lampa, HERREN gör mitt mörker ljust.
[30] Med dig kan jag slå ner fiendehärar, med min Gud stormar jag murar.
[31] Guds väg är fullkomlig. HERRENS tal är rent. Han är en sköld för alla som flyr till honom.
[32] Ty vem är Gud förutom HERREN, vem är en klippa utom vår Gud?
[33] Gud är mitt starka värn, han leder den fullkomlige på hans väg.
[34] Du gör mina fötter som hindens och ställer mig på mina höjder.
[35] Du lär mina händer att strida, mina armar att spänna kopparbågen.
[36] Du ger mig din frälsnings sköld, ditt saktmod gör mig stor.
[37] Du gör plats för mina steg där jag går, mina fötter vacklar inte.
[38] Jag förföljde mina fiender och förgjorde dem. Jag vände inte tillbaka, förrän jag hade gjort slut på dem.
[39] Jag gjorde slut på dem, jag slog dem, och de reste sig inte, de föll under mina fötter.
[40] Du utrustade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
[41] Mina fiender drev du på flykten för mig, dem som hatade mig förgjorde jag.
[42] De såg sig omkring, men där fanns ingen räddare, till HERREN, men han svarade dem inte.
[43] Jag stötte sönder dem till stoft på marken, jag krossade dem och trampade på dem som smuts på gatan.
[44] Du räddade mig ur mitt folks strider, du bevarade mig till ett huvud för hednafolk, folkslag jag inte kände blev mina tjänare.
[45] Främlingar kom krypande för mig, så snart de hörde talas om mig lydde de mig.
[46] Främlingarnas mod vissnade bort, med bävan övergav de sina fästen.
[47] HERREN lever! Välsignad vare min klippa, upphöjd vare Gud, min frälsnings klippa.
[48] Gud, du har givit mig hämnd och lagt folken under mig.
[49] Du har fört mig ut från mina fiender du har upphöjt mig över mina motståndare, och räddat mig från våldsmän.
[50] Därför vill jag tacka dig bland hednafolken, HERRE, och lovsjunga ditt namn.
[51] Ty du ger din kung stor seger, du handlar nådigt mot din smorde, mot David och hans efterkommande till evig tid.