[1] Så förmanar jag nu eder, mina bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära edra kroppar till ett levande, heligt och Gud välbehagligt offer—eder andliga tempeltjänst.
[2] Och skicken eder icke efter denna tidsålders väsende, utan förvandlen eder genom edert sinnes förnyelse, så att I kunnen pröva vad som är Guds vilja, vad som är gott och välbehagligt och fullkomligt.
[3] Ty i kraft av den nåd som har blivit mig given, tillsäger jag var och en av eder att icke hava högre tankar om sig än tillbörligt är, utan tänka blygsamt, i överensstämmelse med det mått av tro som Gud har tilldelat var och en.
[4] Ty såsom vi i en och samma kropp hava många lemmar, men alla lemmarna icke hava samma förrättning,
[5] så utgöra ock vi, fastän många, en enda kropp i Kristus, men var för sig äro vi lemmar, varandra till tjänst.
[6] Och vi hava olika gåvor, alltefter den nåd som har blivit oss given. Har någon profetians gåva, så bruke han den efter måttet av sin tro;
[7] har någon fått en tjänst, så akte han på tjänsten; är någon satt till lärare, så akte han på sitt lärarkall;
[8] är någon satt till att förmana, så akte han på sin plikt att förmana. Den som delar ut gåvor, han göre det med gott hjärta; den som är satt till föreståndare, han vare det med nit; den som övar barmhärtighet, han göre det med glädje.
[9] Eder kärlek vare utan skrymtan; avskyn det onda, hållen fast vid det goda.
[10] Älsken varandra av hjärtat i broderlig kärlek; söken överträffa varandra i inbördes hedersbevisning.
[11] Varen icke tröga, där det gäller nit; varen brinnande i anden, tjänen Herren.
[12] Varen glada i hoppet, tåliga i bedrövelsen, uthålliga i bönen.
[13] Tagen del i de heligas behov. Varen angelägna om att bevisa gästvänlighet.
[14] Välsignen dem som förfölja eder; välsignen, och förbannen icke.
[15] Glädjens med dem som äro glada, gråten med dem som gråta.
[16] Varen ens till sinnes med varandra. Haven icke edert sinne vänt till vad högt är, utan hållen eder till det som är ringa. Hållen icke eder själva för kloka.
[17] Vedergällen ingen med ont för ont. Vinnläggen eder om vad gott är inför var man.
[18] Hållen frid med alla människor, om möjligt är, och så mycket som på eder beror.
[19] Hämnens icke eder själva, mina älskade, utan lämnen rum för vredesdomen; ty det är skrivet: “Min är hämnden, jag skall vedergälla det, säger Herren.”
[20] Fastmer, “om din ovän är hungrig, så giv honom att äta, om han är törstig, så giv honom att dricka; ty om du så gör, samlar du glödande kol på hans huvud.”
[21] Låt dig icke övervinnas av det onda, utan övervinn det onda med det goda.