[1] Och Mirjam jämte Aron talade illa om Mose för den etiopiska kvinnans skull som han hade tagit till hustru; han hade nämligen tagit en etiopisk kvinna till hustru.
[2] Och de sade: “Är då Mose den ende som HERREN talar med? Talar han icke också med oss?” Och HERREN hörde detta.
[3] Men mannen Mose var mycket saktmodig, mer än någon annan människa på jorden.
[4] Och strax sade HERREN till Mose, Aron och Mirjam: “Gån ut, I tre, till uppenbarelsetältet.” Och de gingo ditut, alla tre.
[5] Då steg HERREN ned i en molnstod och blev stående vid ingången till tältet; och han kallade på Aron och Mirjam, och de gingo båda ditut.
[6] Och han sade: “Hören nu mina ord. Eljest om någon är en profet bland eder, giver jag, HERREN, mig till känna för honom i syner och talar med honom i drömmar.
[7] Men så gör jag icke med min tjänare Mose; i hela mitt hus är han betrodd.
[8] Muntligen talar jag med honom, öppet och icke i förtäckta ord, och han får skåda HERRENS gestalt. Varför haven I då icke haft försyn för att tala illa om min tjänare Mose?”
[9] Och HERRENS vrede upptändes mot dem, och han övergav dem.
[10] När så molnskyn drog sig tillbaka från tältet, se, då var Mirjam vit såsom snö av spetälska; när Aron vände sig till Mirjam, fick han se att hon var spetälsk.
[11] Då sade Aron till Mose: “Ack, min herre, lägg icke på oss bördan av en synd som vi i vår dårskap hava begått.
[12] Låt henne icke bliva lik ett dödfött foster, vars kropp är till hälften förstörd, när det kommer ut ur sin moders liv.”
[13] Då ropade Mose till HERREN och sade: “O Gud, gör henne åter frisk.”
[14] HERREN svarade Mose: “Om hennes fader hade spottat henne i ansiktet, skulle hon ju hava fått sitta med skam i sju dagar. Må hon alltså nu hållas innestängd i sju dagar utanför lägret; sedan får hon komma tillbaka dit igen.”
[15] Så hölls då Mirjam innestängd i sju dagar utanför lägret, och folket bröt icke upp, förrän Mirjam hade kommit tillbaka.