[1] Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.
[2] Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.
[3] Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.
[4] Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.
[5] Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.
[6] I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.
[7] Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.
[8] Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.
[9] Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.
[10] En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.
[11] Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.
[12] Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.
[13] Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.
[14] Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.
[15] Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.
[16] Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.
[17] Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.
[18] Jag sade: “Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN.“
[19] Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!
[20] Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.
[21] Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:
[22] HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.
[23] Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.
[24] HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.
[25] HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.
[26] Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.
[27] Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.
[28] Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.
[29] Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.
[30] Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.
[31] Ty Herren förkastar icke för evig tid;
[32] utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.
[33] Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.
[34] Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,
[35] att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,
[36] att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?
[37] Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?
[38] Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?
[39] Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?
[40] Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.
[41] Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.
[42] Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.
[43] Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.
[44] Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.
[45] Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.
[46] Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.
[47] Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.
[48] Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.
[49] Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,
[50] till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.
[51] Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.
[52] Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.
[53] De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.
[54] Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: “Det är ute med mig.“
[55] Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.
[56] Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.
[57] Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: “Frukta icke.“
[58] Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.
[59] Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.
[60] Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.
[61] Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.
[62] Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.
[63] Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.
[64] Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.
[65] Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.
[66] Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel.