[1] Men HERREN sände en stor fisk, som slukade upp Jona. Och Jona var i fiskens buk tre dagar och tre nätter.
[2] Och Jona bad till HERREN, sin Gud, i fiskens buk.
[3] Han sade: “Jag åkallade HERREN i min nöd, och han svarade mig; från dödsrikets buk ropade jag, och du hörde min röst.
[4] Du kastade mig i djupet, mitt i havet, och strömmen omslöt mig, alla dina svallande böljor gingo över mig.
[5] Jag tänkte då: ‘Jag är bortdriven ifrån dina ögon.’ Men jag skall åter få skåda upp mot ditt heliga tempel.
[6] Vatten omvärvde mig in på livet, djupet omslöt mig; sjögräs omsnärjde mitt huvud.
[7] Till bergens grund sjönk jag ned, jordens bommar slöto sig bakom mig för evigt. Men du förde min själ upp ur graven, HERRE, min Gud.
[8] När min själ försmäktade i mig, då tänkte jag på HERREN, och min bön kom till dig, i ditt heliga tempel.
[9] De som hålla sig till fåfängliga avgudar, de låta sin nåds Gud fara.
[10] Men jag vill offra åt dig, med högljudd tacksägelse; vad jag har lovat vill jag infria; frälsningen är hos HERREN!”
[11] Och på HERRENS befallning kastade fisken upp Jona på land.