[1] Men Israels barn gjorde åter vad ont var i HERRENS ögon, när Ehud var död.
[2] Då sålde HERREN dem i Jabins hand, den kananeiske konungens, som regerade i Hasor. Hans härhövitsman var Sisera, och denne bodde i Haroset-Haggoim.
[3] Och Israels barn ropade till HERREN; ty han hade nio hundra stridsvagnar av järn, och han förtryckte Israels barn våldsamt i tjugu år.
[4] Men Debora, en profetissa, Lappidots hustru, var på den tiden domarinna i Israel.
[5] Hon plägade sitta under Deborapalmen, mellan Rama och Betel i Efraims bergsbygd, och Israels barn drogo ditupp till henne, for att hon skulle skipa rätt.
[6] Hon sände nu och lät kalla till sig Barak, Abinoams son, från Kedes i Naftali, och sade till honom: “Se, HERREN, Israels Gud, bjuder: Drag åstad upp på berget Tabor och tag med dig tio tusen man av Naftali barn och Sebulons barn.
[7] Ty jag vill draga Sisera, Jabins härhövitsman, med hans vagnar och skaror, till dig vid bäcken Kison och giva honom i din hand.”
[8] Barak sade till henne: “Om du går med mig, så går jag, men om du icke går med mig, så går icke heller jag.”
[9] Då svarade hon: “Ja, jag skall gå med dig; dock skall äran då icke bliva din på den väg du nu går, utan HERREN skall sälja Sisera i en kvinnas hand.” Så stod Debora upp och gick med Barak till Kedes.
[10] Då bådade Barak upp Sebulon och Naftali till Kedes, och tio tusen man följde honom ditupp; Debora gick ock ditupp med honom.
[11] Men kainéen Heber hade skilt sig från de övriga kainéerna, Hobabs, Moses svärfaders, barn; och han hade sina tältplatser ända till terebinten i Saannim vid Kedes.
[12] Och man berättade för Sisera att Barak, Abinoams son, hade dragit upp på berget Tabor.
[13] Då bådade Sisera upp alla sina stridsvagnar, nio hundra vagnar av järn, därtill ock allt folk han hade, att draga från Haroset-Haggoim till bäcken Kison.
[14] Men Debora sade till Barak: “Stå upp, ty detta är den dag på vilken HERREN har givit Sisera i din hand; se, HERREN har dragit ut framför dig.” Så drog då Barak ned från berget Tabor, och tio tusen man följde honom.
[15] Och HERREN sände förvirring över Sisera och alla hans vagnar och hela hans här, så att de veko tillbaka för Baraks svärd; och Sisera steg ned från sin vagn och flydde till fots.
[16] Och Barak jagade efter vagnarna och hären ända till Haroset-Haggoim. Och hela Siseras här föll för svärdsegg; icke en enda kom undan.
[17] Men Sisera hade under flykten styrt sina steg till Jaels, kainéen Hebers hustrus, tält; ty vänskap rådde mellan Jabin, konungen i Hasor, och kainéen Hebers hus.
[18] Då gick Jael ut emot Sisera och sade till honom: “Kom in, min herre, kom in till mig, frukta intet.” Så gick han då in till henne i tältet, och hon höljde över honom med ett täcke.
[19] Och han sade till henne: “Giv mig litet vatten att dricka, ty jag är törstig.” Då öppnade hon mjölk- kärlet och gav honom att dricka och höljde sedan åter över honom.
[20] Och han sade till henne: “Ställ dig vid ingången till tältet; och kommer någon och frågar dig om någon är här, så svara nej.”
[21] Men Jael, Hebers hustru, grep en tältplugg och tog en hammare i sin hand, gick därefter sakta in till honom och slog pluggen genom tinningen på honom, så att den gick ned i marken. Så dödades han, där han låg försänkt i tung sömn, medtagen av trötthet.
[22] I samma stund kom Barak jagande efter Sisera; då gick Jael ut emot honom och sade till honom: “Kom hit, så skall jag visa dig den man som du söker.” När han då gick in till henne, fick han se Sisera ligga död där, med tältpluggen genom tinningen.
[23] Så lät Gud på den dagen Jabin, konungen i Kanaan, bliva kuvad av Israels barn.
[24] Och Israels barns hand vilade allt tyngre på Jabin, konungen i Kanaan; och till slut förgjorde de Jabin, konungen i Kanaan.