[1] Efter Josuas död frågade Israels barn HERREN och sade: “Vem bland oss skall först draga upp mot kananéerna och strida mot dem?”
[2] HERREN sade: “Juda skall göra det; se, jag har givit landet i hans hand.”
[3] Då sade Juda till sin broder Simeon: “Drag upp med mig in i min arvslott, och låt oss strida mot kananéerna, så skall jag sedan tåga med dig in i din arvslott.” Så tågade då Simeon med honom.
[4] När nu Juda drog ditupp, gav HERREN kananéerna och perisséerna i deras hand, så att de slogo dem vid Besek, tio tusen man.
[5] Ty vid Besek träffade de på Adoni-Besek och stridde mot honom och slogo så kananéerna och perisséerna.
[6] Och Adoni-Besek flydde, men de förföljde honom och grepo honom och höggo av honom hans tummar och stortår.
[7] Då sade Adoni-Besek: “Sjuttio konungar med avhuggna tummar och stortår hämtade upp smulorna under mitt bord; efter mina gärningar har Gud nu vedergällt mig.” Sedan förde de honom till Jerusalem, och där dog han.
[8] Men Juda barn belägrade Jerusalem och intogo det och slogo dess invånare med svärdsegg; därefter satte de eld på staden.
[9] Sedan drogo Juda barn ned för att strida mot de kananéer som bodde i Bergsbygden, i Sydlandet och i Låglandet.
[10] Och Juda tågade åstad mot de kananéer som bodde i Hebron—vilket fordom hette Kirjat-Arba—och de slogo Sesai, Ahiman och Talmai.
[11] Därifrån tågade de åstad mot Debirs invånare. Men Debir hette fordom Kirjat-Sefer.
[12] Och Kaleb sade: “Åt den som angriper Kirjat-Sefer och intager det vill jag giva min dotter Aksa till hustru.”
[13] När då Otniel, son till Kenas, Kalebs yngre broder, intog det, gav han honom sin dotter Aksa till hustru.
[14] Och när hon kom till honom, intalade hon honom att begära ett stycke åkermark av hennes fader; och hon steg hastigt ned från åsnan. Då sade Kaleb till henne: “Vad önskar du?”
[15] Hon sade till honom: “Låt mig få en avskedsskänk; eftersom du har gift bort mig till det torra Sydlandet, må du giva mig vattenkällor.” Då gav Kaleb henne Illitkällorna och Tatitkällorna.
[16] Och kainéens, Moses svärfaders, barn hade dragit upp från Palmstaden med Juda barn till Juda öken, söder om Arad; de gingo åstad och bosatte sig bland folket där.
[17] Men Juda tågade åstad med sin broder Simeon, och de slogo de kananéer som bodde i Sefat; och de gåvo staden till spillo; så fick den namnet Horma*.
[18] Därefter intog Juda Gasa med dess område, Askelon med dess område och Ekron med dess område.
[19] Och HERREN var med Juda, så att de intogo bergsbygden; men de kunde icke fördriva dem som bodde i dalbygden, därför att dessa hade stridsvagnar av järn.
[20] Och de gåvo Hebron åt Kaleb, såsom Mose hade föreskrivit; och han fördrev därifrån Anaks tre söner.
[21] Men jebuséerna, som bodde i Jerusalem, blevo icke fördrivna av Benjamins barn; därför bodde ock jebuséerna kvar bland Benjamins barn i Jerusalem, såsom de göra ännu dag.
[22] Så drogo ock männen av Josefs hus upp till Betel, och HERREN var med dem.
[23] Och männen av Josefs hus läto bespeja Betel, samma stad som fordom hette Lus.
[24] Då fingo deras kunskapare se en man gå ut ur staden, och de sade till honom: “Visa oss var vi kunna komma in i staden, så vilja vi sedan göra barmhärtighet med dig.”
[25] När han sedan hade visat dem var de kunde komma in i staden, slog de stadens invånare med svärdsegg; men den mannen och hela hans släkt läto de gå.
[26] Och mannen begav sig till hetiternas land; där byggde han en stad och gav den namnet Lus, såsom den heter ännu i dag.
[27] Men Manasse intog icke Bet-Sean med underlydande orter, ej heller Taanak med underlydande orter; och ej heller fördrevo de invånarna i Dor och underlydande orter, ej heller invånarna i Jibleam och underlydande orter, ej heller invånarna i Megiddo och underlydande orter, utan kananéerna förmådde hålla sig kvar där i landet.
[28] När sedan israeliterna blevo de starkare, läto de kananéerna bliva arbetspliktiga under sig; de fördrevo dem icke heller då.
[29] Icke heller fördrev Efraim de kananéer som bodde i Geser, utan kananéerna bodde kvar bland dem där i Geser.
[30] Sebulon fördrev icke invånarna i Kitron och invånarna i Nahalol, utan kananéerna bodde kvar bland dem, men blevo arbetspliktiga under dem.
[31] Aser fördrev icke invånarna i Acko eller invånarna i Sidon, ej heller dem i Alab, Aksib, Helba, Afik och Rehob.
[32] Alltså bodde aseriterna bland kananéerna, landets gamla inbyggare; ty de fördrevo dem icke.
[33] Naftali fördrev icke invånarna i Bet-Semes, ej heller invånarna i Bet-Anat, utan bodde ibland kananéerna, landets gamla inbyggare; men invånarna i Bet-Semes och Bet-Anat blevo arbetspliktiga åt dem.
[34] Men amoréerna trängde undan Dans barn till bergsbygden, ty de tillstadde dem icke att komma ned till dalbygden.
[35] Och amoréerna förmådde hålla sig kvar i Har-Heres, Ajalon och Saalbim; men Josefs barns hand blev tung över dem, så att de blevo arbetspliktiga under dessa.
[36] Och amoréernas område sträckte sig från Skorpionhöjden, från Sela vidare uppåt.