[1] Mina bröder, menen icke att tron på vår Herre Jesus Kristus, den förhärligade, kan stå tillsammans med att hava anseende till personen.
[2] Om till exempel i eder församling inträder en man med guldring på fingret och i präktiga kläder, och jämte honom inträder en fattig man i smutsiga kläder,
[3] och I då vänden edra blickar till den som bär de präktiga kläderna och sägen till honom: “Sitt du här på denna goda plats”, men däremot sägen till den fattige: “Stå du där”, eller: “Sätt dig därnere vid min fotapall”—
[4] haven I icke då kommit i strid med eder själva och blivit domare som döma efter orätta grunder?
[5] Hören, mina älskade bröder: Har icke Gud utvald just dem som i världens ögon äro fattiga till att bliva rika i tro, och att få till arvedel det rike han har lovat åt dem som älska honom?
[6] I åter haven visat förakt för den fattige. Är det då icke de rika som förtrycka eder, och är det icke just de, som draga eder inför domstolarna?
[7] Är det icke de, som smäda det goda namn som är nämnt över eder?
[8] Om I, såsom skriften bjuder, fullgören den konungsliga lagen: “Du skall älska din nästa såsom dig själv”, då gören I visserligen väl.
[9] Men om I haven anseende till personen, så begån I synd och bliven av lagen överbevisade om att vara överträdare.
[10] Ty om någon håller hela lagen i övrigt, men felar i ett, så är han skyldig till allt.
[11] Densamme som sade: “Du skall icke begå äktenskapsbrott”, han sade ju ock: “Du skall icke dräpa.” Om du nu visserligen icke begår äktenskapsbrott, men dräper, så är du dock en lagöverträdare.
[12] Talen och handlen så, som det höves människor vilka skola dömas genom frihetens lag.
[13] Ty domen skall utan barmhärtighet drabba den som icke har visat barmhärtighet; barmhärtighet åter kan frimodigt träda fram inför domen.
[14] Mina bröder, vartill gagnar det, om någon säger sig hava tro, men icke har gärningar? Icke kan väl tron frälsa honom?
[15] Om någon, vare sig en broder eller en syster, saknade kläder och vore utan mat för dagen
[16] och någon av eder då sade till denne: “Gå i frid, kläd dig varmt, och ät dig mätt”—vartill gagnade detta, såframt han icke därjämte gåve honom vad hans kropp behövde?
[17] Så är ock tron i sig själv död, om den icke har med sig gärningar.
[18] Nu torde någon säga: “Du har ju tro?” —“Ja, och jag har också gärningar; visa mig du din tro utan gärningar, så vill jag genom mina gärningar visa dig min tro.”
[19] Du tror att Gud är en. Däri gör du rätt; också de onda andarna tro det och bäva.
[20] Men vill du då förstå, du fåkunniga människa, att tron utan gärningar är till intet gagn!
[21] Blev icke Abraham, vår fader, rättfärdig av gärningar, när han frambar sin son Isak på altaret?
[22] Du ser alltså att tron samverkade med hans gärningar, och av gärningarna blev tron fullkomnad,
[23] och så fullbordades det skriftens ord som säger: “Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet”; och han blev kallad “Guds vän”.
[24] I sen alltså att det är av gärningar som en människa bliver rättfärdig, och icke av tro allenast.
[25] Och var det icke på samma sätt med skökan Rahab? Blev icke hon rättfärdig av gärningar, när hon tog emot sändebuden och sedan på en annan väg släppte ut dem?
[26] Ja, såsom kroppen utan ande är död, så är ock tron utan gärningar död.