[1] Efraim har omvärvt mig med lögn och Israels hus med svek Juda är alltjämt trolös mot Gud, mot den Helige, den Trofaste.
[2] Efraim jagar efter vind och far efter östanväder; beständigt går han framåt i lögn och våld. Med Assur sluter man förbund, och olja för man till Egypten.
[3] Men HERREN skall gå till rätta med Juda och hemsöka Jakob, såsom hans vägar förtjäna; efter hans gärningar skall han vedergälla honom.
[4] I moderlivet grep han sin broder i hälen, och i sin mandomskraft kämpade han med Gud.
[5] Ja, han kämpade med ängeln och vann seger, han grät och bad honom om nåd. I Betel mötte han honom, och där talade han med oss.
[6] Och HERREN, härskarornas Gud, “HERREN” är hans namn.
[7] Så vänd nu om till din Gud; håll fast vid kärlek och rätt, och förbida din Gud beständigt.
[8] Kanaans folk går med falsk våg i sin hand, det älskar orättrådig vinning;
[9] så säger ock Efraim: “Jag har ju blivit rik, jag har förvärvat mig gods; vad jag än gör, skall det ej draga över mig skuld som kan räknas för synd.”
[10] Men jag som är HERREN, din Gud, alltsedan du var i Egyptens land, jag skall återigen låta dig bo i tält, likasom vid eder högtid.
[11] Jag har talat till profeterna, jag har låtit dem skåda mångahanda syner, och genom profeterna har jag talat i liknelser.
[12] Är nu Gilead ett ogärningsnäste, där allenast falskhet råder, och offrar man tjurar i Gileal, så skola ock deras altaren bliva lika stenrösen vid markens fåror.
[13] Och Jakob flydde till Arams mark Israel tjänade för en kvinna, för en kvinnas skull vaktade han hjorden.
[14] Men genom en profet förde HERREN Israel upp ur Egypten, och genom en profet blev folket bevarat.
[15] Efraim har uppväckt bitter förtörnelse; hans Herre skall låta hans blodskulder drabba honom och låta hans smädelser falla tillbaka på honom själv.