[1] Bliven alltså Guds efterföljare, såsom hans älskade barn,
[2] och vandren i kärlek, såsom Kristus älskade eder och utgav sig själv för oss till en gåva och ett offer, “Gud till en välbehaglig lukt”.
[3] Men otukt och orenhet, av vad slag det vara må, och girighet skolen I, såsom det anstår heliga, icke ens låta nämnas bland eder,
[4] ej heller ohöviskt väsende och dåraktigt tal och gyckel; sådant är otillbörligt. Låten fastmer tacksägelse höras.
[5] Ty det bören I veta, och det insen I också själva, att ingen otuktig eller oren människa har arvedel i Kristi och Guds rike, ej heller någon girig, ty en sådan är en avgudadyrkare.
[6] Låten ingen bedraga eder med tomma ord; ty för sådana synder kommer Guds vrede över de ohörsamma.
[7] Haven alltså ingen del i sådant.
[8] I voren ju förut mörker, men nu ären I ljus i Herren; vandren då såsom ljusets barn.
[9] Ty ljusets frukt består i allt vad godhet och rättfärdighet och sanning är.
[10] Ja, vandren så, i det att I pröven vad som är välbehagligt för Herren.
[11] Och haven ingen delaktighet i mörkrets gärningar, som icke giva någon frukt, utan avslöjen dem fastmer.
[12] Vad av sådana människor i hemlighet förövas, därom är det skamligt till och med att tala;
[13] men alltsammans bliver uppenbart, när det avslöjas genom ljuset. Ty varhelst något bliver uppenbart, där är ljus.
[14] Därför heter det: “Vakna upp, du som sover, och stå upp ifrån de döda, så skall Kristus lysa fram för dig.”
[15] Sen därför noga till, huru I vandren: att I vandren icke såsom ovisa människor, utan såsom visa;
[16] och tagen väl i akt vart lägligt tillfälle. Ty tiden är ond.
[17] Varen alltså icke oförståndiga, utan förstån vad som är Herrens vilja.
[18] Och dricken eder icke druckna av vin; ty därav kommer ett oskickligt leverne. Låten eder fastmer uppfyllas av ande,
[19] och talen till varandra i psalmer och lovsånger och andliga visor, och sjungen och spelen till Herrens ära i edra hjärtan,
[20] och tacken alltid Gud och Fadern för allt, i vår Herres, Jesu Kristi, namn.
[21] Underordnen eder varandra i Kristi fruktan.
[22] I hustrur, underordnen eder edra män, såsom I underordnen eder Herren;
[23] ty en man är sin hustrus huvud, såsom Kristus är församlingens huvud, han som ock är denna sin kropps Frälsare.
[24] Ja, såsom församlingen underordnar sig Kristus, så skola ock hustrurna i allt underordna sig sina män.
[25] I män, älsken edra hustrur, såsom Kristus har älskat församlingen och utgivit sig själv för henne
[26] till att helga henne, genom att rena henne medelst vattnets bad, i kraft av ordet.
[27] Ty så ville han själv ställa fram församlingen inför sig i härlighet, utan fläck och skrynka och annat sådant; fastmer skulle hon vara helig och ostrafflig.
[28] På samma sätt äro männen pliktiga att älska sina hustrur, då dessa ju äro deras egna kroppar; den som älskar sin hustru, han älskar sig själv.
[29] Ingen har någonsin hatat sitt eget kött; i stället när och omhuldar man det, såsom Kristus gör med församlingen,
[30] eftersom vi äro lemmar av hans kropp.
[31] “Fördenskull skall en man övergiva sin fader och sin moder och hålla sig till sin hustru, och de tu skola varda ett kött.” —
[32] Den hemlighet som ligger häri är stor; jag säger detta med tanke på Kristus och församlingen.
[33] Dock gäller också om eder att var och en skall älska sin hustru såsom sig själv; men hustrun å sin sida skall visa sin man vördnad.