[1] Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, hälsar de heliga som bo i Efesus*, de i Kristus Jesus troende.
[2] Nåd vare med eder och frid ifrån Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.
[3] Välsignad vare vår Herres, Jesu Kristi, Gud och Fader, som i Kristus har välsignat oss med all den himmelska världens andliga välsignelse,
[4] såsom han ju, förrän världens grund var lagd, har utvalt oss i honom till att vara heliga och ostraffliga inför sig.
[5] Ty i sin kärlek förutbestämde han oss till barnaskap hos sig, genom Jesus Kristus, efter sin viljas behag,
[6] den nådeshärlighet till pris, varmed han har benådat oss i den älskade.
[7] I honom hava vi förlossning genom hans blod, förlåtelse för våra synder, efter hans nåds rikedom.
[8] Och denna nåd har han i överflödande mått låtit komma oss till del, med all vishet och allt förstånd,
[9] i det att han för oss har kungjort sin viljas hemlighet, enligt det beslut som han efter sitt behag hade fattat inom sig själv,
[10] om en ordning som i tidernas fullbordan skulle komma till stånd, det beslutet att i Kristus sammanfatta allt som finnes i himmelen och på jorden.
[11] I honom hava vi ock undfått vår arvslott, vi som förut voro bestämda därtill genom dens beslut, som verkar allting efter sin egen viljas råd.
[12] Så skulle vi, hans härlighet till pris, vara de som i Kristus redan i förväg hava ägt ett hopp.
[13] I honom haven jämväl I, sedan I haven fått höra sanningens ord, eder frälsnings evangelium, ja, i honom haven I, sedan I nu ock haven kommit till tron, såsom ett insegel undfått den utlovade helige Ande,
[14] vilken är en underpant på vårt arv, till förvissning om att hans egendomsfolk skall förlossas, hans härlighet till pris.
[15] Sedan jag fick höra om eder tro i Herren Jesus och om eder kärlek till alla de heliga,
[16] har därför jag å min sida icke upphört att tacka Gud för eder, när jag tänker på eder i mina böner.
[17] Och min bön är att vår Herres, Jesu Kristi, Gud, härlighetens Fader, må giva eder en visdomens och uppenbarelsens ande till kunskap om sig,
[18] och att han må upplysa edra hjärtans ögon, så att I förstån hurudant det hopp är, vartill han har kallat eder, huru rikt på härlighet hans arv är bland de heliga,
[19] och huru översvinnligt stor hans makt är på oss som tro—allt i enlighet med den väldiga styrkas kraft,
[20] varmed han har verkat i Kristus, i det att han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i den himmelska världen,
[21] över alla andevärldens furstar och väldigheter och makter och herrar, ja, över allt som kan nämnas, icke allenast i denna tidsålder, utan ock i den tillkommande.
[22] “Allt lade han under hans fötter.” Och honom gav han åt församlingen till att vara ett huvud över allting—
[23] åt församlingen, ty den är hans kropp och är uppfylld av honom som uppfyller allt i alla.