[1] Om I alltså ären uppståndna med Kristus, så söken det som är därovan, där varest Kristus är och sitter på Guds högra sida.
[2] Ja, haven edert sinne vänt till det som är därovan, icke till det som är på jorden.
[3] Ty I haven dött, och edert liv är fördolt med Kristus i Gud.
[4] När Kristus, han som är vårt liv, bliver uppenbarad, då skolen ock I med honom bliva uppenbarade i härlighet.
[5] Så döden nu edra lemmar, som höra jorden till: otukt, orenhet, lusta, ond begärelse, så ock girigheten, som ju är avgudadyrkan;
[6] ty för sådant kommer Guds vrede.
[7] I de synderna vandraden också I förut, då I ännu haden edert liv i dem.
[8] Men nu skolen också I lägga bort alltsammans; vrede, häftighet, ondska, smädelse och skamligt tal ur eder mun;
[9] I skolen icke ljuga på varandra. I haven ju avklätt eder den gamla människan med hennes gärningar
[10] och iklätt eder den nya, den som förnyas till sann kunskap och så bliver en avbild av honom som har skapat henne.
[11] Och därvid kommer det icke an på om någon är grek eller jude, omskuren eller oomskuren, barbar eller skyt, träl eller fri; nej, Kristus är allt och i alla.
[12] Så kläden eder nu såsom Guds utvalda, hans heliga och älskade, i hjärtlig barmhärtighet, godhet, ödmjukhet, saktmod, tålamod.
[13] Och haven fördrag med varandra och förlåten varandra, om någon har något att förebrå en annan. Såsom Herren har förlåtit eder, så skolen ock I förlåta.
[14] Men över allt detta skolen I ikläda eder kärleken, ty den är fullkomlighetens sammanhållande band.
[15] Och låten Kristi frid regera i edra hjärtan; ty till att äga den ären I ock kallade såsom lemmar i en och samma kropp. Och varen tacksamma.
[16] Låten Kristi ord rikligen bo ibland eder; undervisen och förmanen varandra i all vishet, med psalmer och lovsånger och andliga visor, och sjungen med tacksägelse till Guds ära i edra hjärtan.
[17] Och allt, vadhelst I företagen eder i ord eller gärning, gören det allt i Herren Jesu namn och tacken Gud, Fadern, genom honom.
[18] I hustrur, underordnen eder edra män, såsom tillbörligt är i Herren.
[19] I män, älsken edra hustrur och varen icke bittra mot dem.
[20] I barn, varen edra föräldrar lydiga i allt, ty detta är välbehagligt i Herren.
[21] I fäder, reten icke edra barn, på det att de icke må bliva klenmodiga.
[22] I tjänare, varen i allt edra jordiska herrar lydiga, icke med ögontjänst, av begär att behaga människor, utan av uppriktigt hjärta, i Herrens fruktan.
[23] Vadhelst I gören, gören det av hjärtat, såsom tjänaden I Herren och icke människor.
[24] I veten ju, att I till vedergällning skolen av Herren få eder arvedel; den herre I tjänen är Kristus.
[25] Den som gör orätt, han skall få igen den orätt han har gjort, utan anseende till personen.