[1] Jag vill nämligen, att I skolen veta, vilken kamp jag har att utstå för eder och för församlingen i Laodicea och för alla de andra som icke personligen hava sett mitt ansikte.
[2] Ty jag önskar, att deras hjärtan skola få hugnad, därigenom att de slutas tillsammans i kärlek och komma till en full förståndsvisshets hela rikedom, till en rätt kunskap om Guds hemlighet, vilken är Kristus;
[3] ty i honom finnas visdomens och kunskapens alla skatter fördolda.
[4] Detta säger jag, för att ingen skall bedraga eder med skenfagert tal.
[5] Ty om jag ock till kroppen är frånvarande, så är jag dock i anden hos eder och gläder mig, när jag ser den ordning, som råder bland eder, och när jag ser fastheten i eder tro på Kristus.
[6] Såsom I nu haven mottagit Kristus Jesus, Herren, så vandren i honom
[7] och varen rotade i honom och låten eder uppbyggas i honom och befästas i tron, i enlighet med den undervisning I haven fått, och överflöden i tacksägelse.
[8] Sen till, att ingen får bortföra eder såsom ett segerbyte genom sin tomma och bedrägliga “vishetslära”, i det att han åberopar fäderneärvda människomeningar och håller sig till världens “makter”* och icke till Kristus.
[9] Ty i honom bor gudomens hela fullhet lekamligen,
[10] och i honom haven I blivit delaktiga av den fullheten, i honom som är huvudet för alla andevärldens furstar och väldigheter.
[11] I honom haven I ock blivit omskurna genom en omskärelse, som icke skedde med händer, en som bestod däri att I bleven avklädda eder köttsliga kropp; jag menar omskärelsen i Kristus.
[12] I haven ju med honom blivit begravna i dopet; I haven ock i dopet blivit uppväckta med honom, genom tron på Guds kraft, hans som uppväckte honom från de döda.
[13] Ja, också eder som voren döda genom edra synder och genom edert kötts oomskurenhet, också eder har han gjort levande med honom; ty han har förlåtit oss alla våra synder.
[14] Han har nämligen utplånat den handskrift som genom sina stadgar anklagade oss och låg oss i vägen; den har han skaffat undan genom att nagla den fast vid korset.
[15] Han har avväpnat andevärldens furstar och väldigheter och låtit dem bliva till skam inför alla, i det att han i honom har triumferat över dem.
[16] Låten därför ingen döma eder i fråga om mat och dryck eller angående högtid eller nymånad eller sabbat.
[17] Sådant är allenast en skuggbild av vad som skulla komma, men verkligheten själv finnes hos Kristus.
[18] Låten icke segerlönen tagas ifrån eder av någon som har sin lust i “ödmjukhet” och ängladyrkan och gör sig stor med sina syner, någon som utan orsak är uppblåst genom sitt köttsliga sinne
[19] och icke håller sig till honom som är huvudet, honom från vilken hela kroppen vinner sin tillväxt i Gud, i det att den av sina ledgångar och senor får bistånd och sammanhållning.
[20] Om I nu haven dött med Kristus och så blivit frigjorda ifrån världens “makter”, varför låten I då allahanda stadgar läggas på eder, likasom levden I ännu i världen:
[21] “Det skall du icke taga i”, “Det skall du icke smaka”, “Det skall du icke komma vid”,
[22] och detta när det gäller ting, som alla äro bestämda till att gå under genom förbrukning—allt till åtlydnad av människobud och människoläror?
[23] Visserligen har allt detta fått namn om sig att vara “vishet”, eftersom däri ligger ett självvalt gudstjänstväsende och ett slags “ödmjukhet” och en kroppens späkning; men ingalunda ligger däri “en viss heder”, det tjänar allenast till att nära det köttsliga sinnet.