[1] Vid den tid då HERREN ville upptaga Elia till himmelen i en stormvind gingo Elia och Elisa från Gilgal.
[2] Och Elia sade till Elisa: “Stanna här, ty HERREN har sänt mig till Betel.” Men Elisa svarade: “Så sant HERREN lever, och så sant du själv lever, jag lämnar dig icke. Och de gingo ned till Betel.
[3] Då kommo profetlärjungarna i Betel ut till Elisa och sade till honom: “Vet du att HERREN i dag vill taga din herre ifrån dig, upp över ditt huvud?” Han svarade: “Ja, jag vet det; tigen stilla.”
[4] Och Elia sade till honom: “Elisa, stanna här, ty HERREN har sänt mig till Jeriko.” Men han svarade: “Så sant HERREN lever, och så sant du själv lever, jag lämnar dig icke.” Och de kommo till Jeriko.
[5] Då gingo profetlärjungarna i Jeriko fram till Elisa och sade till honom: “Vet du att HERREN i dag vill taga din herre ifrån dig, upp över ditt huvud?” Han svarade: “Ja, jag vet det; tigen stilla.”
[6] Och Elia sade till honom: “Stanna här, ty HERREN har sänt mig till Jordan.” Men han svarade: “Så sant HERREN lever, och så sant du själv lever, jag lämnar dig icke.” Och de gingo båda åstad.
[7] Men femtio män av profetlärjungarna gingo ock åstad och ställde sig på något avstånd, längre bort, under det att de båda stodo vid Jordan.
[8] Och Elia tog sin mantel och vek ihop den och slog på vattnet; då delade sig detta åt två sidor. Och de gingo så båda på torr mark därigenom.
[9] När de hade kommit över, sade Elia till Elisa: “Bed mig om vad jag skall göra för dig, innan jag bliver tagen ifrån dig.” Elisa sade “Må en dubbel arvslott av din ande falla mig till.”
[10] Han svarade: “Du har bett om något svårt. Men om du ser mig, när jag bliver tagen ifrån dig, då kommer det dock att så ske dig; varom icke, så sker det ej.”
[11] Under det att de nu gingo och talade, syntes plötsligt en vagn eld, med hästar av eld, och skilde de båda från varandra; och Elia for i stormvinden upp till himmelen.
[12] Och Elisa såg det och ropade: “Min fader, min fader! Du som för Israel är både vagnar och ryttare!” Sedan såg han honom icke mer. Och han fattade i sina kläder och rev sönder dem i två stycken.
[13] Därefter tog han upp Elias mantel, som hade fallit av denne, och vände så om och ställde sig vid Jordans strand.
[14] Och han tog Elias mantel, som hade fallit av denne, och slog på vattnet och sade: “Var är HERREN, Elias Gud?” Då nu också Elisa slog på vattnet, delade det sig åt två sidor, och han gick över.
[15] När profetlärjungarna, som voro vid Jeriko på något avstånd, sågo detta, sade de: “Elias ande vilar på Elisa.” Och de kommo honom till mötes och bugade sig ned till jorden för honom.
[16] Och de sade till honom: “Se, bland dina tjänare finnas femtio raska män; låt dessa gå och söka efter din herre. Kanhända har HERRENS Ande lyft upp honom och kastat honom på något berg eller i någon dal.” Men han svarade: “Sänden ingen åstad.
[17] Men när de länge och väl enträget hade bett honom därom, sade han: “Så sänden då åstad.” Då sände de åstad femtio män; och dessa sökte efter honom i tre dagar, men funno honom icke.
[18] När de sedan kommo tillbaka till honom, medan han ännu vistades i Jeriko, sade han till dem: “Sade jag icke till eder att I icke skullen gå?”
[19] Och männen i staden sade till Elisa: “Stadens läge är ju gott, såsom min herre ser, men vattnet är dåligt, och därav komma missfall i landet.”
[20] Han sade: “Hämten hit åt mig en ny skål och läggen salt däri.” Och de hämtade en åt honom.
[21] Därefter gick han ut till vattenkällan och kastade salt däri och sade: “Så säger HERREN: Jag har nu gjort detta vatten sunt; död och missfall skola icke mer komma därav.
[22] Och vattnet blev sunt, och har förblivit så ända till denna dag, i enlighet med det ord Elisa talade.
[23] Därifrån begav han sig upp till Betel. Och under det han var på väg ditupp, kom en skara gossar ut ur staden; och de begynte driva gäck med honom och ropade till honom: “Upp med dig, du flintskalle! Upp med dig, du flintskalle!”
[24] När han då vände sig om och fick se dem, uttalade han en förbannelse över dem i HERRENS namn. Då kommo två björninnor ut ur skogen och sleto sönder fyrtiotvå av barnen.
[25] Därifrån gick han till berget Karmel och vände sedan därifrån tillbaka till Samaria.